Ett försök till en sammanfattning av senaste tiden kanske skulle sitta på sin plats..
Först och främst.. Beat, jag får rapporter om att allt går bra med honom och hans nya husse är nöjd. Det låter som om han är som vanligt, stark, mycket, och styrbar om han är i hand.. Det känns skönt att höra att han är sig själv, det tycker jag tyder på att han har det bra!!
Vi andra då.. Jo vi har det riktigt fint! Jobbat en hel del, träffat massvis med nya människor, fått många nya influenser och många nya stimulerande möten.. Ju mer man rör sig runtikring desto mer uppskattar man ärlighet samt personer som är tillfreds med sig själva. Det går inte i längden att spela spel, genuina människor behöver inte det! Jag har mer än någonsin känt att det är vännerna som är det viktigaste, allt annat kan ändras, förflyttas och bytas ut.. Men riktiga vänner dom ska man hålla hårt i!!
Hundarna då.. Jo dom har fått leva city liv (med ett och annat mindre inslag av landet) med allt vad det innebär.. Långa civiliserade promenader, bad efter varje promenad, mycket fysisk träning.. Lite trix och fix inne men annars ingen direkt träning.. Tro ni att dom klagat.. INTE ALLS faktiskt.. Jax har varit otroligt balanserad på sista tiden och Khim har utvecklats något enormt..
Till Khim då.. När jag sålde Beat var jag och Khim inne i en sån svacka både relationsmässigt och i träning och allmänt i vardagen.. Det kändes som vad vi än tog oss för så gick det helt åt skogen.. Hon var såå spänd, stressad och utåtriktat destruktiv att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.. Hon fick åka ner till Cima i två veckor för att umgås med sin mamma och för att Cima skulle få se henne “in action”.. Snopet värre blev det ingen action och Khim var mer eller mindre världens snällaste hund, gjorde knappt ett endaste hyss.. Men ändå skönt! Då fick jag bevis på att hon inte är sån utan att det är situationen som har skapat henne så.. Hämtade hem henne och hon var värre än någonsin.. Jag grät mig igenom alla promenader och ville bara sätta mig ner och ge upp..
Men då hände det något! Jag fick andra saker att bry mig om, som jag prioriterade högre än henne.. Hon fick följa med vid sidan av och jag brydde mig knappt om henne på två veckor.. Ingen träning, ingen uppmärksamhet och tänka sig.. ALLTING förändrades.. Hon coolade ner sig något enormt, hon slutade med 90% av sina idiot beteenden på bara några dagar.. Hon blev den där border collien som går lös överallt, som väljer att alltid lägga sig ner och spana in läget i nya situationer.. Hon springer knappt alls, hon sover på nätterna och hon kan till och med vara själv hemma.. Det ni är helt otroligt.. Visst finns det fortfarande saker att jobba med men nu känns det hanterbart..
Vi brottas fortfarande i situationer som innebär möten med människor och bilar.. Hon älskar allt och alla med hon blir därigenom en fara för både sig själv och sin omgivning.. Hon skulle gå genom eld för att få hälsa eller hoppa in i en bil.. Men lösningen är kortaste kopplet och inget bråk.. Vi jobbar oss sakta mot målet, en behärskad och avslappnad vardag..
Nu väntar en lång skön resa till Thailand. Jag ska verkligen kämpa för att ta det lugnt, ta hand om mig själv och njuta av att bara vara..
Det finns flera bortglömda bilder i mitt “arkiv” och denna gången är det från en av min och Linas äventyrs promenader. 1 mil som innehöll allt från lodräta stup till branta skrevor och finfina skogsvägar..
