Tog oss ut till Norrköpings BK idag och jackpot! Alla hinder stog framme.. Det kunde ju inte bli bättre.. Superseriösa jag planerade och byggde mig två kompinationer som båda gick att köra på två sett. En superlätt variant med flyt för Khim i och en supertrixig och svår för Jax. Båda hundarna var bra i gasen men de focuserade och jobbade på bra. Khim övade framåtsug, självständighet och så intruducerade jag däcket.
Hon är kul den där lilla men såååå rysligt snabb och så bits hon. Det går inte att belöna henne med leksak ur handen, snart knipsar hon av ett finger på mig.. Så jag kastar i stället.. Passar ju bra i och med att jag vill öva henne på att söka sig ut (galna lilla lydnadshunden blir ibland lätt klistrig om vi säger så) men jag känner att det är något vi måste ta tag i.. Det är inte meningen att man ska blöda varje gång man har tränat hund eller?
Khim 9 veckor och världens snällaste..
Jaxen fick öva svängar, byten och SJÄLVBEHÄRSKNING (som alltid). Jag kunde svänga honom i en supertrixig kombination och kalla in honom mellan hinder! Såååååå sjukt nöjd.
Gammal bild på mig och Jax första gången vi är på en agilitybana.
FOTO: Lina Samuelson
Däremot höll han på att ge mig en total hjärtinfarkt.. Jag skickar honom på ett hopphinder och blindbyter framför honom och hör bara värdens smäll. Vänder mig om och ser Jax stå blicksilla, stirrandes ner i marken och ena bakbenet bara hänger. Tassen ligger liksom bakåt på marken och benet ser helt slappt ut. Sätter mig bredvid honom på marken och pratar med honom, han ger mig en snabb mycket bekrmmrad blick och jag ser hur hela hunden skakar. Han har ONT, galet ont! 1000 tankar far genom mitt huvud, korsbandet av, benbrott, rehab, hur ska jag ta mig till veterinären, har jag tillräckligt med pengar på mitt kort, vad gör jag med Khim, måste jag bära honom upp för alla mina trappor i ett halvår osv. Tar ett djupt andetag och kändet förskitigt på benet. Det är helt slappt och han spänner sig i hela kroppen men säger inget. Långsamt böjer jag på benet, lederna böjer som dom ska, inga brutna ben och det känns helt normalt bortsett ifrån att det bara hängser slappt i mina händer. Ställer ner foten rätt och sakta sakta återkommer styrseln i benet. Han tar några små steg emot mig och går sedan iväg på ett mycket stelt ben och lägger sig i skuggan. Han får vila en stund medan jag plockar ihop och sedan går vi lite. Han är stel på sitt ben och haltar pyttelite. Min gissning är att han fick en sånt riktigt nervslag på knät. Vi gick sen proemnad hem i långsam takt och han traskade på bra, valdedäremot själv att inte fara och flänga utan travade kontrollerat. Med andra ord han var helt klart påverkad. Glad att det inte var värre, vi tar det lugn i någon dag. Nu är han öm men inte svullen och rör sig något stelt. Bästa blå, då får inte skrämmas så!
Bild från en annan agiliyträning när Jax också var trasig
Den gången hade han slagit upp örat på en skottkärra i plåt (!?!?!?!??!?)
