Vallhundskurs minsann

Man kan ju inte bara bjuda på bilder.. Lite text får det ju bli också.. Vi åkte norrut, hemmåt över helgen för att träffa familjen, vännerna och dessutom gå kurs. Vi har inte gått vallkurs på evigheter och inte vallat så mycket men det kändes som en bra start för att komma igång.

Vi började på lördagen med föreberedelser inför kursen. Får skulle flyttas och sorteras och några skulle klippas.. Jag och Jaxen fick möjligheten att hjälpa till och det tackar vi för. Det var länge sen vi fick jobba ordentligt så det uppskattar vi verkligen. Han är min klippa den där. Mycket skryt över hundarna just nu men jag känner att vi är inne i ett skönt flyt liksom. Jax är så skön att flytta djur med för han tappar aldrig huvudet. Hur hetsigt det än blir, hur galen sitationen blir och hur hysterisk jag än blir bara fixar han. Vi gick längs med vägar där det var toknoga att fåren bara gick på vägen så vi körde jag och Jaxen framför, han styr in dem på rätt vägar och håller emot, Jocke och Alexandra på sidorna och Elin med Nessan bakom. Rätt läckert när man flyttar få med pappa och dotter.. Man får en sån skön känsla i magen. Det är som det ska vara liksom, pappan lär upp dottern..

Kursen då! Först fixade vi några förflyttningar och lite sortering. Ensam tack skulle bort, lammen skulle ställas undan och fåren skulle flyttas. Allt gick super smidigt precis som dagen innan.. Jocke sorterade bort de tre lammen på mindre än tre sekunder, riktigt imponerande och jag sorterade bort de fyra nyklippta från de övriga inne i en liten fålla. Petade ut de som skulle bort och sen kom Jaxen och tog över och vi ställde dem i rätt hage. Otroligt roligt jobb! Tack tack tack för att jag fick!

Kursen då! Eva Karlsson, kennel Seglinge var dagens instruktör. Vi delade upp dagen genom att börja i fålla/25a på förmiddagen och var ute på stora fältet på eftermiddagen. Khim fick gå i 25an och sköter sig riktigt bra om jag är tydlig, vi jobbade med att få henne mer naturlig i sin vallning. Jag har ju verkligen fusk tränat den hunden, jag har bara tryckt ut henne och lagt på massvis lydnad och styrning. Mycket för att jag inte har haft regelbunden tillgång till bra träningsmöjligheter så vi har gjort allt och jag har styrt som en tok när vi väl tränat. Så back to basic liksom. Driva, INTE gå på huvudena och INTE trycka på för mycket och inte överflankera, fösa och INTE gå på huvudena och att självmant hålla linjer. Sista passet gick hon ute på ett mindre fält och då gick hon otroligt fint, avslappnat bakom djuren och inga tendenser att gå upp och stoppa utan bara lugnt och metodiskt bakom djuren. Lilla fina fina hund! Tänk om vi kunde få till bra träning nu hela sommaren. Jag vet ju mycket väl hur man bör träna en unghund och all tid man bör lägga ner på grunder.. Jag minns en vinter när jag gick med unghundarna flertalet gånger om dagen på storflock bara för att få dem att tänka rätt, känna, trycka och vara lugna och avslappnade.. Tack och lov är Khim en smart hund, gör bara jag rätt gör hon rätt direkt!

Khim med rätt focus för två månader sedan, bild tagen av Elin  

Eftermiddagen fick Jaxen gå stort och han har ju inte tränats på över ett halvår. Han har ju fått hämta, hålla, fixa och dela och mixa men regelrätt träning har vi inte gett oss på. Vi har ju kört lite men inte ett endaste pass när jag verkligen focuserat på att få honom bättre.. RIKTIGT nyttigt! Så nu har vi hämt förbud, fix och trix förbud utan vi ska bara fösa, ta rätt innerflanker, öka ut lååååååånga avstånd och massvis med uthållighet ska tränas!

Snyggsmygarn en vår i Skåne för två år sen

De övriga hundarna (och förararna) var riktigt duktiga. Som vanligt roligt att se olika hundar. Skönt med denna kurs är att alla förarna verkligen har tränat hund förut, alla kunde stoppa och kalla in sina hundar, och ingen hund var sådär okontaktbart galen. Extra skoj är det ju såklart att se Ness, fina lilla blånäsa!

Nu är vi minst sagt vallningspepp, så nu ska undersökas lite träningsmöjligheter! Nu ska jag ta mig till klubben för ett agilitypass.. Tävlingsdebuten närmar sig.. hua.. jag kommer att vara så galet nervös!

Konsten att förstöra ett fotgående….

…börja träna freestyle..

Det är ju sååå sjukt mycket roligare, fart och fläkt och snurrar och hopp och allt möjligt roligt.. Vi går på båda sidor, springer, backar, och bara far runt helt enkelt! 

Ta nu din fina lilla unghund som du sååå noga lagt ner tid och energi på att hon ska ha lagom aktivitetsnivå, vara samlad med perfekt position och alltid vara helt rak i kroppen. Ställ dig i seriöst tränging posé och se den fanastiska lilla unghunden komma hetsspringandes i 200km/h, kasta sig runt, resa sig på bakbenen och stå (!) i fotpoistion och vid upprepning av ett mycket förvånat ”fooot” backa tre varv runt dig..

En vild och en tam

Oftas är Jax en ängel att ha med sig, ställer inte till det tar fullt ansvar för sin sitation och man märker honom knappt.. Tills man väljer att ta med sig honom på en agility tävling.. Oh my! Toppa det med en matte med feber och halsfluss så förstår ni nog hur otroligt svårhanterlig han blir. Han gör egentligen inget dumt han är bara inställd på aktivitetsnivå 220% typ. Hälaa på alla, hetsnosa överallt, kasta sig i kopplet, skrika rakt ut när de andra hundarna tävlar, tokflirta med alla hundar (hane som tik spelar ingen roll) ååå va billig han var igår.

Khim däremot var en ängel. Låg lös inne i tältet, tittade lugnt och fint på de tävlande hundarna. Minglade lagom vid sidan av banan och var toksnäll! Tur att någon sköter sig! 

Lina tävlade, GRATTIS till fina prestaioner. När jag inte satt ihoprullad i min stol med Khim i knät för att värma mig låg jag ihoprullad i bilen och sov. Feber from hell I HATE YOU!

Agility – det är ju rätt skoj!

Tog oss ut till Norrköpings BK idag och jackpot! Alla hinder stog framme.. Det kunde  ju inte bli bättre.. Superseriösa jag planerade och byggde mig två kompinationer som båda gick att köra på två sett.  En superlätt variant med flyt för Khim i och en supertrixig och svår för Jax. Båda hundarna var bra i gasen men de focuserade och jobbade på bra. Khim övade framåtsug, självständighet och så intruducerade jag däcket.

Hon är kul den där lilla men såååå rysligt snabb och så bits hon. Det går inte att belöna henne med leksak ur handen, snart knipsar hon av ett finger på mig..  Så jag kastar i stället.. Passar ju bra i och med att jag vill öva henne på att söka sig ut (galna lilla lydnadshunden blir ibland lätt klistrig om vi säger så) men jag känner att det är något vi måste ta tag i.. Det är inte meningen att man ska blöda varje gång man har tränat hund eller?

Khim 9 veckor och världens snällaste..

Jaxen fick öva svängar, byten och SJÄLVBEHÄRSKNING (som alltid). Jag kunde svänga honom i en supertrixig kombination och kalla in honom mellan hinder! Såååååå sjukt nöjd.  

Gammal bild på mig och Jax första gången vi är på en agilitybana.
FOTO: Lina Samuelson

Däremot höll han på att ge mig en total hjärtinfarkt.. Jag skickar honom på ett hopphinder och blindbyter framför honom och hör bara värdens smäll. Vänder mig om och ser Jax stå blicksilla, stirrandes ner i marken och ena bakbenet bara hänger. Tassen ligger liksom bakåt på marken och benet ser helt slappt ut. Sätter mig bredvid honom på marken och pratar med honom, han ger mig en snabb mycket bekrmmrad blick och jag ser hur hela hunden skakar. Han har ONT, galet ont! 1000 tankar far genom mitt huvud, korsbandet av, benbrott, rehab, hur ska jag ta mig till veterinären, har jag tillräckligt med pengar på mitt kort, vad gör jag med Khim, måste jag bära honom upp för alla mina trappor i ett halvår osv. Tar ett djupt andetag och kändet förskitigt på benet. Det är helt slappt och han spänner sig i hela kroppen men säger inget. Långsamt böjer jag på benet, lederna böjer som dom ska, inga brutna ben och det känns helt normalt bortsett ifrån att det bara hängser slappt i mina händer. Ställer ner foten rätt och sakta sakta återkommer styrseln i benet. Han tar några små steg emot mig och går sedan iväg på ett mycket stelt ben och lägger sig i skuggan. Han får vila en stund medan jag plockar ihop och sedan går vi lite. Han är stel på sitt ben och haltar pyttelite. Min gissning är att han fick en sånt riktigt nervslag på knät. Vi gick sen proemnad hem i långsam takt och han traskade på bra, valdedäremot själv att inte fara och flänga utan travade kontrollerat. Med andra ord han var helt klart påverkad. Glad att det inte var värre, vi tar det lugn i någon dag. Nu är han öm men inte svullen och rör sig något stelt. Bästa blå, då får inte skrämmas så!

Bild från en annan agiliyträning när Jax också var trasig
Den gången hade han slagit upp örat på en skottkärra i plåt (!?!?!?!??!?)

Från klarhet till klarhet

Det är lätt att leva med Khim, det är lätt att träna med Khim, det är lätt att ha med sig Khim, det är lätt att lämna Khim ensam, det är lätt att tycka om Khim!

I morse när jag kom hem efter en mycket märklig natt (en helt annan historia), hundarna hade kanske varit själva max fyra timmar så ligger hon bara i hallen, tittar upp när jag öppnar dörren men inget mer. Ligger kvar och somnar om efter ca tre sekunder! Den där lata blå odågan kommer ju inte heller och hälsar utan ligger såklart utsträckt över hela min säng med igenknipna ögon och viftande svans.. Den hunden alltså…

Trevlig Valborg

Vad gör vi nu för tiden?

Det kan man verkligen undra.. Därför kan det vara dags med en liten liten uppdatering. Livet rullar på i kanske ovanliga men ändå ganska så bekant format. Mina vänner tar allt större plats, mitt hundintresse är kanske något mindre eller ändrat kanske man skulle kunna säga. Lydnad och agiltyn tar över, vallningen är i stort sett ett minne blott.. Hur kunde det då bli så här undrar ni? Undra på säger jag.. Jag har inga svar åt er..

Jag kan bara konsatera att trots att jag visst saknar det när vi väl utför det så har vi (läs jag och hundarna) en fungerande vardag där vallningen inte har någon given plats. Tråkigt med något som man verkligen brann för men så är det..

Jag har upptäckt staden Norrköping med allt vad den innebär efter att jag bara bott här typ tre år eller något! Men det är först nu jag känner att jag verkligen hör hemma här. Detta är min stad! Visst finns det hemlängtan mot huvudstaden man den kommer jag nog altid att brottas med..

Jag går oftare stadspromenad i ”vanliga” kläder med hundarna i och för sig lösa men kontrollerat lösa än i hundträningskläder i skogen.. Och jag trivs! Och jag ska ärligt säga att jag inte någongång kan se att hundrna mår minsta dåligt av att leva som vi gör nu heller. De får sin aktivering, sin träning och sin motion men inte på samma sett som förut bara..

Vi tar oss en tur förbi brukshundklubben på vägen till jobbet eller tränar som galningar i parken, löptränar på gångvägarna och går seriösa stadsvandrings-miljötränings proemnader.

Flock (kan man kalla två hundar för en flock??) dynamiken är fantastisk.. Glad att jag har just dessa två individerna ihop. De respekterar varandra, förstår varandra och har oftast riktigt roligt tillsammans.

Den där lilla då! Hon har fyllt ett år, löpt och blivit en riktigt bra liten hund. Det finns många att tacka för allt tålamod när de lyssnat på mina funderingar, mina hysteriska utbrott och mina nojjor när det kommer till Khim. 90 % av alla hennes ”konstigheter” och nojjor och hysteriska beteenden är borta och de får resterande sakerna som hon gör väljer jag att skratta åt eller se som charmiga.

Hon är en genomsnäll liten (13 kg) tik med skinn på näsan utan att vilja någon nått ont. Hon har både skärpa och vakt men plockar så extremt sällan fram det så att jag hinner att glömma bort de sidorna av henne mellan gångerna. Hon är en klippa med barn och med andra hundar är hon helt suverän och kommer utan tvekan överrens med allt och alla. En otroligt lätt tränad lydnadshund och på väg att bli en snabb och styrbar agility hund.

Hon går i stort sett lös hela tiden och uppträder som en klok border collie ska göra. Lägger sig ner och bara tittar i alla passiva situationer och bara finns där vid ens sida. Springer aldrig om hon är själv, då GÅR man värdigt och går aldrig fram till en endaste hund eller människa. Hon har gått från att vara hunden jag bävade att ta med mig, som jag hade ångest och mådde dåligt över att släpa runt på till hunden man stolt sträcker på sig och säger, hon är min, visst är hon fin?

För första gången sen jag fick henne så känner jag att vi är ett team, att hon är min och att hon är här för att stanna. Hon är som jag på otroligt många sett. Hennes bekräftelsebehov är nog i stil med mitt, hennes närhets behov, hennes fömåga att alltid anta att allting var som sist för det är lättare då.. Jag tar vara på hennes styrkor, ser mig själv i hennes svagheter och tillsammans blir vi starkare!

 

Den där blå faran då! Han är mannen i mitt liv. Mitt sambo subsitut. Vi bråkar om semstrar, har olika åsiker om matlagning, städning, tvätt, rutiner och sociala sitationer. Han är mer som blandning mellan en människa och en damming gammal återuppstådd (stavning?) dinosaurie än som min hund. Men han finns alltid där, snabb påpekandes om något jag gör inte passar, men samtidigt överlyckligt tillgiven om situationen passar honom. 

Han är hunden med de konstigaste egenheterna en hund kan. Han kan ibland vara så jobbig så att jag blir matt men arg på honom behöver man i stort sett aldrig bli för han skulle aldrig göra något dumt. Allt han gör är bara annorlunda och ganska konstigt. Han tar alltid ansvar för sin egen situation, bråkar aldrig och ställer alldrig till det men där i mellan är han allifrån totalt hopplös till bäst på jorden. Det går inte att förklara honom för någon som inte träffat honom under en längre period. Han är en karaktär man måste uppleva för att både förstå och uppskatta på riktigt.

I all form av träning är han galet, mycket och så sjukt rolig även om jag ibland blir så matt så jag inte orkar med honom. En grym agilityhund med sånt tryck under tassarna så man blir helt lyrisk.

Jag njuter varje dag över att du och jag bor ihop Jaxon <3 Men en hund kommer du aldrig någonsin mer att vara i mina ögon. Du är ett djur, min kärlek och världens mest irriterande pojkvänn att ÄLSKA trots våra oliktheter och som man ÄLSKAR för våra likheter. Vår otålighet, värdelösa impulskontroll, behovet att få vara själv, förmåga att göra vardags situationer till någon alldels extra.

Sandra, Jax och Khim – det rimmar fint i mitt liv just nu!
Vi lever tillsammans, förgyller varandras dagar och tar vara på livet!

Ensamma..

Efter många långa diskussioner om Khim med världens bästa Cima var det verkligen dags att hon fick träffa henne på riktigt.. Sent i fredagskväll bestämde jag att min helg som jag hade tänkt spendera hemma i lugn o ro med lite promenader snabbt blev förbytt till en snabb sväng ner till Kristianstad!

Nu sitter jag o Jaxen själva på tåget hemåt.. Khim ska få umgås med sin kannelmamma och sin riktiga mamma i några dagar för att ”tas ner på jorden” och bara vara hund.. I stan måste man vara på henne i tid o otid, det blir mycket bråk som i slutet sätter spår i vår relation.. Det har länge varit en kamp att bara gå en promenad..

TACK bästa Cima för att du är inte bara är världens bästa uppfödare utan också en fin vän att räkna med i alla väder!!

Det känns lite motigt att lämna henne men samtidigt vet jag att det inte finns någon på denna jord som skulle kunna hantera henne bättre =)

Jag och Jax blev avsläppta i Kristianstads C och han med en liten promenad i parken innan det var dags att hoppa på tåget..

Jax undrar: ”kan man valla påfåglar??
Enligt Jax är det aldrig för kallt med ett dopp men man måste känna lite på vattnet först

Vår höst ala iPhone

Bara en massa nej o nojjor!

Just nu känns inte mina hundar på top! Jag och Khim har ett världskrig varje dag på våra promenader till jobbbet! Just nu kan listan göras lång på vad hon inte får.. ”Nej Khim ät inte jord” Nej Khim hälsa inte på den bilen” Nej Khim reta inte din bror” osv. Så fort vi går på vanlig promenad är hon så enkel att ha och göra med.. Lyssnar, går lös överallt och är snäll men så fort vi ska gå just den sträckan till jobbet förbyts hon till den hopplösa Khim som bara ska göra ALLT hon inte får..
Jag VET att jag bara ska låta henne vara, begränsa henne så att hon inte kan göra fel och INTE ta några konflikter.. Men ibland blir jag galen på att det ska vara så svårt att få 12 kg hund att samarbeta!!! AHHHHH!!!

Jax har ibland vissa nojjor med sin kropp och har en tendens att förstora upp saker.. Han är en känslig hund med känslig hud och han påverkas otroligt mycket av att saker inte är som vanligt.. En gång hade han en fästing som han själv försökte att ta bort vilket resulterade i ett mindre blodbad i Linas bil.. Han har denna gången lyckats att slicka upp en sår under svansen så nu har det blivit rött och infekterat.. Nu måste jag smörja med salva och han får ha krage.. Helt utan anledning.. Dumma kelpie!

Nej känner att jag ska jobba klart sedan bara åka härifrån.. Ser fram emot en helg i Stockholm, hundpromenader, underbara vänner, vallning lite bio och annat smått och gott!