Först och främst.. Beat, jag får rapporter om att allt går bra med honom och hans nya husse är nöjd. Det låter som om han är som vanligt, stark, mycket, och styrbar om han är i hand.. Det känns skönt att höra att han är sig själv, det tycker jag tyder på att han har det bra!!

Vi andra då.. Jo vi har det riktigt fint! Jobbat en hel del, träffat massvis med nya människor, fått många nya influenser och många nya stimulerande möten.. Ju mer man rör sig runtikring desto mer uppskattar man ärlighet samt personer som är tillfreds med sig själva. Det går inte i längden att spela spel, genuina människor behöver inte det! Jag har mer än någonsin känt att det är vännerna som är det viktigaste, allt annat kan ändras, förflyttas och bytas ut.. Men riktiga vänner dom ska man hålla hårt i!!

Hundarna då.. Jo dom har fått leva city liv (med ett och annat mindre inslag av landet) med allt vad det innebär.. Långa civiliserade promenader, bad efter varje promenad, mycket fysisk träning.. Lite trix och fix inne men annars ingen direkt träning.. Tro ni att dom klagat.. INTE ALLS faktiskt.. Jax har varit otroligt balanserad på sista tiden och Khim har utvecklats något enormt..

Till Khim då.. När jag sålde Beat var jag och Khim inne i en sån svacka både relationsmässigt och i träning och allmänt i vardagen.. Det kändes som vad vi än tog oss för så gick det helt åt skogen.. Hon var såå spänd, stressad och utåtriktat destruktiv att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.. Hon fick åka ner till Cima i två veckor för att umgås med sin mamma och för att Cima skulle få se henne ”in action”.. Snopet värre blev det ingen action och Khim var mer eller mindre världens snällaste hund, gjorde knappt ett endaste hyss.. Men ändå skönt! Då fick jag bevis på att hon inte är sån utan att det är situationen som har skapat henne så.. Hämtade hem henne och hon var värre än någonsin.. Jag grät mig igenom alla promenader och ville bara sätta mig ner och ge upp..

Men då hände det något! Jag fick andra saker att bry mig om, som jag prioriterade högre än henne.. Hon fick följa med vid sidan av och jag brydde mig knappt om henne på två veckor.. Ingen träning, ingen uppmärksamhet och tänka sig.. ALLTING förändrades.. Hon coolade ner sig något enormt, hon slutade med 90% av sina idiot beteenden på bara några dagar.. Hon blev den där border collien som går lös överallt, som väljer att alltid lägga sig ner och spana in läget i nya situationer.. Hon springer knappt alls, hon sover på nätterna och hon kan till och med vara själv hemma.. Det ni är helt otroligt.. Visst finns det fortfarande saker att jobba med men nu känns det hanterbart..

Vi brottas fortfarande i situationer som innebär möten med människor och bilar.. Hon älskar allt och alla med hon blir därigenom en fara för både sig själv och sin omgivning.. Hon skulle gå genom eld för att få hälsa eller hoppa in i en bil.. Men lösningen är kortaste kopplet och inget bråk.. Vi jobbar oss sakta mot målet, en behärskad och avslappnad vardag..

Nu väntar en lång skön resa till Thailand. Jag ska verkligen kämpa för att ta det lugnt, ta hand om mig själv och njuta av att bara vara..

Han kommer att få ett liv jag inte kan ge honom.. Ett riktigt vallhundsliv med jobb och regelbunden träning! Jag önskar Beat och hans nya husse det största LYCKA TILL och jag kommer verkligen att sakna min finfina arbetskamrat, draghund, badgalning, och kramgoa vän med ett hjärta av renaste guld!

Jag hyllar våra dagar till sammans med några bilder!

Vi red en fin sväng bestående av skogsstigar, branta klättrningar och stup.. (Sunna hoppade minsann, då höll jag på att åka av!!) töltvägar och galoppbackar.. Beat och Jax fick springa med.. Beat är fantastsik att ha med sig sköter sig exemplariskt och Jax skötte sig över förväntan.. Han försökte valla lite och när han inte fick det så körde han på sitt vanliga: Jag är så lycklig av fart att jag måste skälla.. Det finns röstresurser i den mannen kan jag lova..

Anna körde hårt med mig och Sunna. Det var sätt dig tillbaka, driv, och korta ihop, få henne att släppa, sänk händerna, öka inte farten, korta tyglarna, ställ henne rak, håll henne i tölt, känn när hon släpper, bli mjuk.. osv.. Vi klarade det fint tycker jag! Men himmel vilken träningvärk =)

Vi har hunnit med lite nötvallning också. Invallning av nio ungtjurar av köttras.. Dessa var fina att valla på. Lite för nyfikna i början med det fixade Jim och Jax bra.. Ingen av dem springer utan har båda lugnande inverkan på djuren.. Så det funkar helt perfekt att köra varsinn hund så när vi vallar in djur! Efter ett tag kunde jag köra båda hundarna och gå och driva hela gjuppen dit jag ville utan problem! Häftig känsla minst sagt att jag och två små hundar ska kunna hålla ordning på dessa (enligt mig) gigantsika djur!!

Anna tog en hel del bilder under helgen.. Här kommer några favoriter..
Beat med ett ovanligt sött uttryck för att vara honom!!

En kaxig tjur är inga problem för Beat

Det känns riktigt mäktigt när Jax kommer drivandes alla dessa stora..

Jim är en snabb i rörlig hund, här har han inte riktigt koll på sin kropp..
Så söt ju.. Jax han ligger i kollar på..

Min finaste <3

Här kommer en kort liten film från dagens vallning.. I slutet hjälps Jax och Jim åt när en av tjurarna ställer upp sig lite.. Det ser värre ut än vad det va kan jag lova.. Ingen av hundarna biter egentligen utan stöter för att varna och skrämma..

Efter vallning i dis och regn myste vi ner oss i soffan och sedan åkte vi in till stan och gick på BIO! Myyyysss!! Såg senaste Twilight filmen och framför oss i publiken sitter det minst 10 st ungar mellan 7 och åtta år.. Tror ni dom var rädda eller vad. En liten grabb ställde sig upp och kräktes (!), man hörde kommentarer som ”Mamma hur ska jag kunan sova nu??” Smart att ta med sina småbarn på ”sån” film, verkligen!!

Jag önskar att flera av mina dagar såg ut så här! Jag känner att det är dags för förändring men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det är många dela i mitt liv som jag trivs så bra med som jag inte vill ändra men det känns ändå lite som att lägga ett pyssel med fel bitar.. Jag vill ha så många olika delar men svårighten ligger i att få allt att passa ihop.. Jag vill bo i stan, samtidigt som jag vill bo på landet, samtidigt som jag vill jobba med djur samtidigt som jag trivs fanastiskt bra på mitt jobb och så vill jag ha närheten till stan.. Samtidigt som jag blir galen av att bo mitt i stan.. Så snurriar mina tankar just nu kan jag lova..

Men jag hade ju glömt bort.. När jag var med Anna på hennes VP träffade jag ju ingen mindre än Jaxens pappa Swag. Finfin hund det där och så otroligt lugn, minglade snällt runt bland alla hundarna och var bara cool! Flyttade fåren på ett lugnt och tryggt sett och jag gillade verkligen vad jag såg!

Men ser tydligt vart Jax har fått sitt vita bröst ifrån men jag måste ju säga att Wiggo här ovanför är otroligt lik sin farfar!

Det finns flera bortglömda bilder i mitt ”arkiv” och denna gången är det från en av min och Linas äventyrs promenader. 1 mil som innehöll allt från lodräta stup till branta skrevor och finfina skogsvägar..

Det var fachinerande rött i skogen

En liten snigelflicka

En kamoflerad Allan

En klättrande Beat

En liten border collie flicka, ser så där oskyldigt söt ut..

Två blå =)

Snyggbild på Linas två

Sist mina badjävlar, hur lyckas jag få mina hundar så?? Jax var bara i och vände men dessa två tyckte att promenaden inte riktig var koplett utan en simtur..
Ska vi gissa på att vattnet är ca 10 grader.. Skönt!

Jag missade att väga mig förra tisdagen men kom ihåg det idag.. Det kändes bra kan jag lova för jag har ändå slarvat med maten och lite med träningen tycker jag.. Jag har ätit både pizza, McDonalds, Max och glass.. 

Löpningen har ändå gått bra.. Jag har haft lite ont i vaderna bitvis fram för allt på asfalt men igår sprang jag utan att Jax fick dra och då gick det bättre.. Detta är vad jag har sprungit de senaste två veckorna

10,08 km (milen på en timme, det gillar vi)
10,55 km (mycket ansträngande klätter promenad så den får vara med)
7,79 km (bra tempo)
5,68 km (ont i vaderna och astmakänningar – dålig dag)
10,27 km (milen på en under en timme, gilla)
11,06 km (längsta hitills, lugnare tempo men otroligt bra flyt)

Jag hade ju som mål att gå ner 6 kg till nyår och att komma igång med löpningen och det kan jag ju säga att det känns hanterbart att klara av =)

Detta är min MÅLBILD inför sommaren 2012
Fotot är taget för två somrar sedan då Nessan bara var en liten tokig kelpieunge som vallade som en galning.. Men söt var hon allt =)

Livet är för kort för att man ska leva livet genom att titta i backspegeln. Man lever här och nu och detta är ett peptalk till mig själv! Nu ska jag ut springa och bara lyssna på musik som gör mig lyckligt stark!

NEDRÄKNING PÅGÅR: 8 veckor och två dagar kvar till 3½ vecka på stränderna i THAILAND!!!!

Nu sitter jag o Jaxen själva på tåget hemåt.. Khim ska få umgås med sin kannelmamma och sin riktiga mamma i några dagar för att ”tas ner på jorden” och bara vara hund.. I stan måste man vara på henne i tid o otid, det blir mycket bråk som i slutet sätter spår i vår relation.. Det har länge varit en kamp att bara gå en promenad..

TACK bästa Cima för att du är inte bara är världens bästa uppfödare utan också en fin vän att räkna med i alla väder!!

Det känns lite motigt att lämna henne men samtidigt vet jag att det inte finns någon på denna jord som skulle kunna hantera henne bättre =)

Jag och Jax blev avsläppta i Kristianstads C och han med en liten promenad i parken innan det var dags att hoppa på tåget..

Jax undrar: ”kan man valla påfåglar??
Enligt Jax är det aldrig för kallt med ett dopp men man måste känna lite på vattnet först