Sandra 26, en blondin från Stockholm. Uppvuxen i Huddinge med familj, bror och hundar. Hundintresset gjorde mig till värmlänning för några år då jag valde att genomföra min gymnasieutbilning på Hundsportsgymnasiet i Forshaga, strax utanför Karlstad. Det var tre underbara år när man mer eller mindre andades hund 24 timmar om dygnet. Jag lärde mig otroligt mycket och skaffade mig vänner för livet!
Varje dag i mina tre år hade jag Zorro vid min sida. En omplacerings Pinscher som var bäst och värst på en och samma gång. Det han inte lärde mig om hund är nog inte värt att veta.. Vi tränade nästan allt man kan träna en hund i, men satsade mest på lydnad och rapport. När vi debuterade i lydnad på Stora Stockholms mässan och vi kom tvåa var jag underbart lycklig. Han var en showdog utan dess like och vi hade många härliga stunder i ringen tillsammans. SUCH NUCH NORDUCH LP1 SKBV Quebec’s Titan Turbo – min underbara svarta ängel, jag är så glad över att våra vägar korsades.
Efter Forshaga blev det Norrköping och utökning av flocken. En brun liten kelpie hane flyttade med mig och min dåvarande pojkvänn och Zorran han fick flytta hem till mamma. Jag jobbade mycket intensift på Norrköping Hundcenter och det var mest hund hela dagarna.
LPI LPII (KORAD) Cukid’s Guinness var en dröm som blev sann. En ”riktig” brukshund att träna och tävla med. Vi tränade som tokar, gick alla kurser vi kunde komma på och han kunde både lydnadsklass I och II som 8 månaders unghund. Allt som Guinness utveckaldes märkte jag att detta inte var någon mjuk och mesig liten kelpie som man bara kunde motervera med lite godis så gjorde han allt jag bad honom om. Guinness var/är en HÅRD hund, en ”jag kan bättre själv”-hund, en trygg och mycket självsäker hund som hellre jagar och spårar än tränar lydnad hela dagarna med mig. Vi tog några diplom men jag kände ganska snabbt att detta med tävling – det hade Guinness sett igenom för länge sedan. Jag insåg att jag behövde en till hund att träna!
Via en vän fick jag upp intresset för vallning och trots upprepade försök med Guinness på fåren insåg jag snabbt att detta inte var hans grej.. Han lugnade sig något så småning om och kunde till slut både driva och fösa (i lina) men då insåg jag snabbt att detta vill jag verkligen.
Guinness vandrar nu på grönare ängar där på andra sidan. Han lämnade ett enormt tomrum hos många som känt konom genom åren men mest hos Stefan där han levde sina sista år utan mig och inte minst hans alldeles egna framor och farmar. Sov gott du underbara brunbjörn. Jag saknar dig!
Sagt och gjort! En border collie skulle det bli! Och en Border Collie blev det! En liten Beat efter två skotska importer. Han var en snäll och otroligt okomplicerad valp!
Vi påbörjade vår vallningskarriär med en grundkurs och på den vägen fortsatte det. Parallet med vallningen tränade jag och Beat även en hel del lydnad, han har två raka första pris i klass ett och två men efter det tog vallningen över helt! GK VALLH PR Tod ”Beat” är mycket, stark och har otrolig pondus mot djur. Han är snabb och rörlig och kan flytta berg om det behövs. Jag har slitit mitt hår fler än en gång över den hundens enorma vilja i vallhagen. Han har lärt mig massor men flera gånger har jag önskat mig en lättare hund fram för allt på tävling då han på fyra lättflyttade får lätt blir ”för MYCKET”..
Beat som nu faktist heter Tod lever nu sitt liv i Norge, som en riktig vallhund i en flock border collies där han arbetar och tränas för tävling! Jag får raporter om att han sköter sig och jag är glad att han får leva det liv han mår bäst av helt enkelt!
I de kretsar vi umgicks i gick det inte att låta bli att få träffa några Working Kelpisar och passande nog skulle det så småning om födas små valpar och jag kunde såklart inte låta bli. Efter att ha träffat valparna massor och jag mer eller mindre hade bestämt mig för en svart tik kom jag hem med en blå hane. Men det har jag aldrig ångtat!
GK VALLH PR Veam’s Balder ”Jax” kom som en virvelvind in i mitt liv. Han kom till mig i en period när jag var mycket själv och han blev verkligen bara min hund. Han har totalt hopplös som valp, överallt, aldrig tyst, sprang, skrek, hoppade och vallade ALLT som fanns. 14 veckor gammal tände han på får och sedan den dagen har han vallat fantastiskt!
Efter lite flytt fram och tillbaka i mitt liv var jag tillbaka i Norrköping på alldels egna ben denna gången. Nu avlöpte ett period när det var mycket unghundar som passerade genom mina händer för att socialiseras, formas och tränas..
Först ut var Sticks aka Veam’s Stick, en halvsyster till Jax som än i dag är mer vild än tam. Efter henne fick jag äran att ta hand om henens bror, den svarta lilla panterlika hund som gick under namnet Gadd (Veam’s Gadd). En riktigt härlig liten pojke med ett hjärta av guld, snällare hund får man leta länge efter tror jag!
Efter kelpisarna var det dags för en border collie, denna gången av halvbror till Beat. Lilla GK VALLh PR Veam’s Jive ”Los” kom att flytta in till oss i Norrköping. En ängla lik långbent slygel som inte visste någonting om livet. Vi gjorde massvis med tokigheter tillsammans och han fick verkligen hänga med på det mesta.. Idag är han en trygg, lugn hund men även en helt fantaskisk vallhund! Underbara Los vad jag saknar dig ibland. Jag fick äran att hösten 2011 gå ett vallhundsprov med honom som vi klarade med bravur! Kändes som en fint slut på vår resa tillsammans..
Nu var det dags för något eget. Vad kan bli mer eget än en valp efter Jax.. Sagt och gjort. Hem kom hon. VamPelt’s Lana ”Ness”.. En odjur på fyra ben, monsterungen var nästan det enda namnet hon gick under, döpt efter sjöodjuret i Loch Ness altså Nessie.. For fram som en virvelvind, bet, hoppade och skrek och skällde (hon visar här STORA likheter med sin far som valp men att ha valp på landet och valp i stan är två helt olika saker). Vi stog ut i några veckor men sen fick hon bli hundgårdshund på landet för att coola ner sig lite. Detta fungerade fint och hon tände på djur och vi började valla lite då och då.
I samband med att jag fick mitt jobb ändrades mycket i mitt liv och tiden räkte inte riktigt till till lilla fröken blånäsa. Jag funderade fram och tillbaka på hur jag skulle göra och då kommer Elin som en räddande ängel. Flytta fick hon, storstadstjej blev hon men nu lever hon med Elin, Seyhan, storasyster spaniel i ett alldeles iget hus med alldeles egna får. Ingen kunde ha det bättre! Tack Elin för det jobbet du lägger ner på denna underbart envisa lilla fröken!
Tillbaka till att bara ha en hund. En Jax.. Det gick ett tag sen kände jag att det nog var dags att ta hand om någon liten slyngel igen.. Då kom det en Veam’s Pink ”Ted”. En hel-lillebror till Beat. Söt som socker och snäll! Ställde aldrig till det och var en ängel att ha med sig! Han fick i vanlig ordning åka tåg, vara i Stockholm, åka på vallhundssemester och gå i stan! Ted lämnades tillbaka efter träning och lever nu livet på en gård med får och hönor.
På´t igen! En riktigt egen hund, efter min favorittik på denna jord med faderslinjer som jag känner till bättre än bäst, det kan inte gå fel! En kombination som funnits i tanken två år innan den ens kom till! Min (KPY Min) är ALLT man kan drömma om i en tik, Spot (Veam’s Step) är en riktigt läcker hund man aldrig glömmer om man träffat honom! Khim heter hon är hon är här för att stanna. Maken till jobbig unghund får man nog leta länge efter men nu ett år senare var det värt det!
Släkten är bäst får man nog säga i det här fallet! Från väster: Jim (Veam’s Tango) suveränt fin hund, helbror med både pappa Spot och till Los och absolut en av anledningarna att jag ville ha henne. Ben den snällaste hund jag NÅGONSIN träffat och Khims farfar, så glad att han finns i min Khim. Beat (Tod), halvfarbror till Khim.. Vad ska jag säga, det glädjer mig att det finns lite släkt till Beat i Khims stamtavla. 
Jag och Jaxen, ett par omöjligt att splittra! Jag är så glad att är min!
Khim kom in som en dröm som skulle bli sann och nu är den det!
