Sparad i Foton, Jax, Khim, Tee, Träning, Vallning

Påsklov, lamning och underbara dagar (LÅNGT INLÄGG)

Då jag inte skulle börjat mitt jobb fören den 9e maj var det ju så passande att jag efter flytten upp till Stockholm var helt ledig i lite mer än en månad. Jag fick ta min semester innan sommaren och passa på att bara göra mina saker och bara ha det bra. Anna med Khim och Jay hade passande nog sin lamning och vad passade då bättre än att ha påsklov tillsammans med Anna i Märsta och få hjälpa till. Vi har pysslat med fåren, tränat, byggt hage, gått på promenad och haft det alldeles fantastisk bra!

Våra dagar innehöll ofta i mycket träning och vi har haft lite olika besök bland annat Nancy (Navalls Kennel, valparna kennel farmor) Tee’s faster Jo och halvfaster Rox. Fantastisk fina hundar! Kul att träna med folk där man verkligen kan diskutera träning och hundar fritt.

NAVALLS ROX och NAVALLS JO

Tee har fått massvis med träning och har mest fått fösa på stora fältet för att börja förstå sig på linjer samt att arbeta allt mer självständigt. Både Anna och Nancy hade många bra tips om hur jag ska gå vidare med henne. Hon kändes lite ”vinter tränad” vi har ju mest gått på ganska små ytor och då förväntar hon sig att hon efter ett vist avstånd att hon ska ta tillbaka djuren och blir då lite osäker och frågande. Nu får hon fösa minst 100 meter innan hon får svänga och det känns som om hon börjar jobba allt mer självständigt. Hon har fått ta tillbaka från träningen och även plocka ut dem ur hagen ut på stora fältet. Det fixade hon galant. Ett litet litet jobb men med många viktiga lärdomar för en ung hund. Det kommer bli bra det här. Hon är så oerhört lätt att nå och svarar otroligt bra på träning!

Jaxon har fått i vanlig ordning fått pyssla. Ta ut, ställa ut, hålla, passa, ta tillbaka, dela av och hjälpa till med det dräktiga  och nylammade tackorna. Helt enkelt sånt som han gör bäst. Han fyller verkligen en sån viktig funktion för mig. Inte som ”värsta hunden man tränar” utan han gör det möjligt för mig att kunna komma till vänner och bekanta och hjälpa till. I och med att han har sitt lugn så kan vi oftast hitta någon uppgift där vi kan göra nytta. Vi lyckats i stort sett alltid att kunna ställa ut och hålla djur åt unghundar och det känns bra att inte bara träna sin/sina egna hundar utan även kunna vara behjälplig vid andras träning.

 

Anna har kört Khim och där har det verkligen hänt grejer. Hon jobbar på så fint och bra och man är bara så sugen på att se henne på en tävlingsbanan. Nyttigt för henne är ju såklart även det dagliga jobbet som Annas får erbjuder. Finaste Khimmie! Hon har verkligen fått kämpa med de nylammade tackorna som både vill gå åt helt fel håll och ställer upp och krånglar!

Vi har varit på IK-2 tävling i Storvreta. Vi åkte efter lunch och satte oss i solen och kollade på hundar i två timmar. En utmanande naturbana där många hundar hade svår att greppa djuren och få med sig dem från utställningen. Underhållande för publiken men surt för de förare som fick skicka sin hund och direkt kalla in dem då fåren stack tillbaka till hanteringen.

Jag har på nätterna haft lamnings jour. En suverän husbil med superskön säng utanför fårhuset gjorde det hela till en inte allt för jobbig uppgift. (Tackor lammat gärna på natten så att jag har ställt min klocka med jämna mellanrum för att gå upp och kolla till dem för att ingen ska få problem utan att man märker det) Igår natt var det fart på tackorna och vi fick inte mindre än fem lamm fördelat på tre tackor. Utebliven sömn men otrolig häftig känsla att verkligen känna att man får se och hjälpa till vid förlossningen. Jag hade en ungtacka med ett stort lamm som hade det lite svårt men som efter lite hjälp kunde föda fram en finfin svart bagge. Hon tog hand om hon direkt och nu skuttar han glatt runt i fårhuset. Man känner sig så viktig när man kan hjälpa nya liv till världen, det är verkligen något speciellt. Minns tillbaka till dagen då Khimmie födde Tee och alla hennes syskon och det är verkligen en liknande känsla att hjälpa tackorna.

En kväll när jag och Anna gjorde klart för natten hade vi en tacka som flåsade och krystade men ingenting hände. Efter en stund beslöt vi oss för att känna efter vad som var på gång. Två framben kunde vi lirka fram men sen var det tvärstopp! Det var ett lamm vars huvud som satt riktigt fast och vi fick använda all vår styrka (och lite till) men kunde till slut efter att vi båda gett upp flertalet gånger och vi var helt inställda på att nödslakta tackan dra fram lammet. Vi var båda helt övertygade om att lammet var dött men till vår stora förvåning sprattlade det till. Snabbt som attan slet jag bort alla hinnor och började omilt torka av det. Sekunderna senare föds hennes bror. Det lilla förstfödda tacklammet hade en kämpig start i livet men efter en natts vakande och lite sondmatning är hon på benen. Den kvällen kände vi båda att vi räddade liv. Den tackan och båda hennes lamm hade garanterat dött om vi inte hade varit där. En häftig känsla, en svårbeskriven känsla, en känsla av att ingenting är viktigare än det man gör just där och då!!!

DSC_0255

Sammanlagt kan jag bara konstatera att jag garantera har varit bonde i mitt förra liv. Ingenting kan få mig så motiverad att bara jobba i timme efter timme som just djur. Ingenting är jobbigt och jag glömmer nästan allt runt omkring mig! En häftig känsla!

En natt sov jag och Jax hoprullade tillsammans och vakade i fårhuset. Han smyger tyst vid min sida i natten när vi kollar till tackorna. Just denna dagen var det en helt lugn natt och alla tackorna låg där nöjt och mumsade i halmen. Vi gick upp supertidigt och tog ut alla djuren. Jag räknade mina kommandon till Jax den morgonen. Ett, ett endaste litet höger för att förtydliga till vilken håll vi skulle ta dem, efter det inte ett endaste.. Han plockade ut, tryckte bort, höll emot och gick iväg med dem efter det tillbaka och ut med nästa gäng! Eter att jobbet var klart gjorde vi fint i ladugården för att sedan gå en promenad och möta solen. Den känslan, den morgonen, den kommer vi båda att leva länge på- TOTAL samhörighet och förståelse som sträcker sig så mycket längre än vad ”vanliga” hundägare kan förstå. ÄLSKADE hund du förgyller mitt liv!

Lammen växte i rasande fart och dagarna flöt ihop. Fixa med hagarna, valla, träna, sola, sova, gå upp, sova, gå upp och sova och gå upp. Underbart att se lammen rusa ute i det gröna. De är så små fascinerade individer. Så livskraftiga och starka och man kan titta på dem i evigheter utan att tröttna.

Att valla lamm och framför allt tackor man lamm är svårt. Jax har verkligen växt med uppgiften och bangar inte om det kommer arga tackor och springer det snabbaste han kan för att stoppa upp flyende lamm. Han tar i och satsat allt han har i minsta lilla uppgift och ibland blir det lite för mycket. Fler än en gång har jag skickat honom på dolda hämt i skogen för att hämta flocken och inte bara en gång kommer han tillbaka med såg eller kraftigt haltandes. Han har alltid med sig djuren och visar inte att han har ont förrän han är klar med sin uppgift men jag undrar vad han gör där ute i skogen? Ser han bara fåren och missar stenar och ojämnheter eller vad? Han skulle stoppa upp en bråkig tacka precis vid ladugården en dag som började stampa. Han stog kvar och då hoppar hon på honom, han gapar för att parera och biter till henen i huvudet och då lyckas hans läpp på något sätt fastna i mellan. Jag märker inte direkt att något hänt utan vi jobbar på att få flocken dit vi vill. Jag ser i ögonvrån att han då och då skrapar sig med nosen i ansiktet, jag tänker då nej, hoppas det inte är tänderna. Går fram till honom och ser då att hans ena hörntand sticker ut genom läppen. Tack och lov är han inte så känslig så jag drar lös läppen från tanden och han jobbar på som vanligt. Hålet var ganska fint och var bara rakt igenom så det läkte fint av sig själv!

Dagarna gick snabbt, vi åkte lite i mellan, hemma, landet men mest var vi ute i Märsta. Vi hade ju äran att verkligen bo ihop med pappa Jay och vi hade våra fyra hundar tillsammans utan några problem. Jay fyra år och Jax sex år kunde umgås utan problem. Det är så skönt med kloka hanhundar. Här har vi pappa Jay i egen hög person!

Annonser

4 reaktioner till “Påsklov, lamning och underbara dagar (LÅNGT INLÄGG)

  1. Mmmm, håller verkligen med om känslan! Finns ingenting som sätter en bara här och nu som lamning……… Och det är så värdefullt att ha lite avlastning och känna att man inte är helt ensam om lamningen, så att du kunde vara där och hjälpa till kändes nog underbart för Anna. Det kändes i alla fall underbart att ha Åsa Löfberg här boendes på gården som tog både nattpass och dagpass lite då och då. Guld värt!!!! Och förstår precis om Jax också. Att ha en hund som bara fixar liksom, behagligt och ansvarsfullt ❤ /kram Veronica

    1. Verkligen sällskap är fantastiskt speciellt när man hamnar i situationer där man måste ta lite radikala beslut. Förstår att det måste varit GULD att ha Åsa hos dig! Och apropå den där blå hunden jag lever med så är han bara bäst (mestadels) efter sex år tillsammans så blir man ju minst sagt samspelta. Det märkliga när man tränar en ny hund är att man känner men herregud, hur ska vi komma ändå dit men så sakteliga växer man ihop och lär sig. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s