Sparad i Vardag

Om att gå vilse

Jag är riktigt grym på att gå vilse men också ganska grym på att hitta hem igen. Jag och Lina har nästan gjort det till en sport. Rekordet slog vi nog på Östgötaleden då vi vandrade vilse i fem timmar utan karta eller vatten.

I måndags lurade jag med mamma och hennes småfluffar på promenad. Vi hade en tanke om att det skulle gå bra att gå liksom runt så att det blev en längre promenad 🙂 Sagt och gjort. Iväg på slingriga grusvägar genom hästhagar och skog. När klockan börjar bli framåt nio och det börjar skymma så smått börjar mamma prata om vildsvin. Nej då säger jag i samma sekund som vi kliver ut på en fodringsplats. Skynda tillbaka, över ett fält, försöka förstå sig på mammas kartfunktion på hennes telefon. Gå på smala, mörka och leriga stigar men så vips så känner vi igen oss och kan med raska steg gå tillbaka till bilen. Härlig runda!!!!

Igår gav jag mig ut själv. Jag tänkte köra en Huddinge klassiker och gå runt sjön Trehörningen. Fina grusade breda stigar och välskötta spångar. Vi mötte inte en människa och hade det toppenbra. Sen ser jag en sån där liten slingrig stil som man inte riktigt vet vart den tar vägen. Den är alldeles för lockande och går åt ganska rätt håll så vi tar den. Den slingrar sig sakta men säkert åt fel håll men vi fortsätter. Kommer in på en korsade ridstig som går ännu mer åt fel håll men jag tänker om jag följer denna en stund kommer jag nog rätt senare. Hittar ingen bra avstickare så jag väljer till slut en smal djurstig. Efter bara några 100 meter försvinner den in under ett staket. Äsch tänker jag och kryper under. Efter en stund öppnar sig skogen mot en gård. Dumt. Följer hagen åt sidan och kryper ur. Då kommer ett högt högt berg. Hittar en hyfsad klättringsbar led och kravlar mig upp för berget, hundarna hiver sig såklart upp med iver – de älskar sånt här! Väl uppe på berget går det hyfsat att färdas och jag skymtar ljus från hus. Lycka för nu börjar det skymma!!! Kommer till ett stup, hittar ännu en gång ett sätt att ta mig fram men denna gången nedför som är betydligt svårare än uppför. Men ner kom vi.

Rakt framför oss har vi en superstor kohage med både kor och kalvar och den enda vägen är genom en mycket tät granplantering. Hur stor kan den vara tänker jag och ger mig in. Efter att ha fastnat, rivit mig och klättrat i 10 minuter utan att direkt komma någon vart beslutar jag mig för att det lättaste är att krypa under det täta grenarna. Sagt och gjort, tar fram kompassen och tar ut en kurs och sen kryper jag. Efter ca 200 meter är jag ute ut planteringen och kan ta mig fram som vanligt. Min tanke är att jag ska ta mig runt kohagen och komma upp på en av de små vägarna jag kan se på min gps. Efter att ha klättrat och krånglat längs staketet kommer vi upp på en höjd, ser ett stort fält, BINGO tänker jag. Väl nere på fältet är det brösthöga ormbunkar och borta i skogsgränsen skymtar jag en foder plats för vildsvin. Snabbt överslag i huvudet och med en rusande puls och två hundar som står tryckta vid mina ben inser jag att det här är en mycket dålig plats att vara på. Försöker ta mig framåt men då stöter jag på ett tre meter brett vattenfyllt dike. Nu inser jag att kohagen känns som enda alternativet, smyger in och koller ett öga på korna men de håller sig lugna. Efter att ha gått längs med diket i hagen hittar jag en spång över. Tar mig under staketet, lägger ner hundarna och sen var det bara att chansa på att den skulle hålla. Smal som en sån liten spång man har till hönor och med flera skarvar. Ålade mig ut med försiktighet och då känner jag något mot mina ben. Får självklart panik och håller på att trilla tänker att det är både vildsvin och arga kossor men det är självklart bara Tee som är supernyfiken på vad jag gör. Vi kommer över allihopa kommer efter en stund fram till en tomt. Springer snabbt över deras gräsmatta och upp på vägen. Känslan av stå på en grusväg och att veta exakt var jag är är helt underbar. Trots spöregn och lite mer än en halvtimme hem går det lekande lätt på vägar där jag hittar!!!! Två väldigt nöjda hundar kan jag lova!!!

Annonser

2 reaktioner till “Om att gå vilse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s