Sparad i Foton, Sandras funderingar, Vallning

Ibland måste det få bli fel!

När man tänker tillbaka på allt man gjort. Alla gånger man tränat hund, alla gånger vi flyttat får så glömmer man så lätt bort alla gånger det blev fel. Alla gånger det inte gick, när fåren stack, när staketet gick sönder, när hunden gick helt ur hand, när man i frustration skrek och viftade som en trollpacka med en långpiska och när man med tårar av frustration gick från en träning. Alla de där gångerna utvecklar en också. Alla gånger då det inte riktigt blev som man tänkt sig. När man inte lyckades fånga upp djuren, när man inte fick in hunden i delningen, när den inte la sig när den inte tar rätt kommando.

Det jag tycker att man måste göra då är att fundera på varför blev det så? Hur ska jag hjälpa/förtydliga/förmedla vad jag vill? Jag försöker däremot undvika långa analyser där fokus ligger på alla fel och brister med passet. Att tänka det var nog litet svårt, jag ska nog backa lite i träningen är analys nog för mig. Kom igen nästa pass men gör då inte om samma sak. När vi tränade hund för länge länge sen så tragglade man så oerhört mycket. Seriöst… Hur kul är det? Jag är mer så här. Okej. Tee hade svårt med att gå till vänster förra passet. Nästa pass blir det att backa, lyckas och se till att det blir rätt. Förut hade jag tänkt: Gör om samma sak tills hon lyckas och jag hade lätt kunnat hålla på flera pass i rad utan att direkt komma vidare. Helt meningslöst i mina ögon. Jag vill gå vidare i min träning, göra nya saker och ge mig på nya utmaningar. Inte traggla vänster inne i en 25a . Attityd kan man (bör man) traggla och det tycker jag ger genomgående resultat men fastar man i vanlig träning bör man hitta en ny väg, ett nytt sätt. Inte efter en träning kanske men jag tycker att det är viktigt att inte fastna!

Dessutom får det bli fel! Det får bli knasigt. Bland rymmer fåren, staketet går sönder och hunden får en elstöt, och jag skriker i falsett för det är så vallning är. Det går inte att till 100 % styra alla situationer när det är så många djur inblandade. Så kommer det alltid att vara och det är ju det som för mig är charmen med vallning. Oftast glider jag ock Jax omkring och små pysslar och tror att vi är bäst på allt men ibland (mer förut än nu såklart) går det åt skogen! Tee måste nog också få göra all de misstagen, vi måste nog göra dem ihop!

I lördags var jag duktig och började mitt nya projekt ”lär den nya hunden jobba i stället för att bara slita på den gamla kelpien”. Den fungerade ju fint. Tee plockade ut dem på fältet och var helt cool. Bästa lilla unge!!! Nu laddar jag för att pyssla lite med att detaljstyra i fösningar och att kunna få henne helt lös bakom djuren i hämtet!!!!

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s