Sparad i Lydnad

Träningsflyt med ond rumpa

Hemma på vår gata finns det en upplyst konstgräsplan som det tar mig max 90 sekunder att gå till. En av de största fördelarna med att bo centralt. 90 sekunder till tunnelbanan, 10 minuter till skogen och 10 minuter till Mälaren. Det funkar. Jag skulle ju gärna se att det var 0 minuter till skogen och 1 minut till får men en vacker dag ska vi bo på landet och fram tills dess får man njuta av bra kommunikationer, nära till jobbet och upplysta konstgräsplaner. I varje fall. Satte en tid jag skulle träna, delade upp den så att Jaxon fick 2/3 och Tee 1/3 ungefär då Jaxon har både fler och krångligare moment. Delade denna dagen planen med en far och hans son som spelade fotboll. GRYM störning för två tokiga fotbolls-huligan-aktiga hundar tänkte jag men till min stora förvåning var de knappt påverkade. Spelar hundarna fotboll med småkusinerna på landet går de knappt att kalla in men när jag presenterade situationen under arbete blev resultatet några få blicksläpp under fritt följ.

Jaxon var duktig, jag är nöjd med hans svåra moment metallen och fjärren. Jag försöker med honom att lägga nivån lagom, lagom för att jag inte ska behöva träna ihjäl oss på detaljer (ingen av oss gillar det) och lagom för att ändå hålla en nivå som håller på tävling. Fjärren är inte perfekt, långt ifrån, men han är ju för tusan alldeles för gammal för att det ska kännas värt att träna om den. Det hade säkert gått, klart det hade men jag orkar helt ärligt inte. Fokus ligger på att utföra skiftena direkt inte att utföra dem med precision 🙂 Metallen är ju VÄRLDENS ÄCKLIGASTE om ni inte visste det men för att man ska få sin boll måste man både galoppering till den och in med den. Igår gjorde han det extra bra och vi kampade och lekte och sen skulle vi göra om, jag ber honom släppa leksaken och han släpper och jag vänder mig ifrån honom mig om och då kastar han sig efter leksaken. Han tar leksaken och en stor bit av min rumpa i samma tugga.. Jag hade tunna träningstights på mig och det var lite kyligt.. AJ säger jag bara!!!

sandra-jax
Gammal bild fotad Louise Karlgren

Efter att ha ojjat mig över min onda rumpa ett tag lyckades jag träna klart med Jax. Tee hade fått vänta till sist för att få träna på att köra fast hon var laddad. Hon kändes het i fotgåendet men efter två halvhalter så faller hon in i bra ”arbetsläge” i huvudet och då hamnar hon direkt rätt i position. Resen satt som en smäck!!

Nu längtar jag till söndag!!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s