Sparad i Jax, Tee, Vallning

Vallningshelg

Vi var hos Anna förra helgen, vi hade sommar feeling med grillning i trädgården med busande hundar och fint sällskap. Peg tyckte att Wic var en suveränt rolig lekkamrat och Wic ställde snällt upp 🙂

Efter maten åkte vi till Annas fina fårflock som betar en naturhage med böljande kullar och en massa enar. Det kändes som om vi kommit till himmelen 🙂 Jag och Jaxon letade reda på dem och hans gamla leta får takter satt väll i sådär men efter några vändor då jag skickade honom åt helt fel håll kom dom så fint alla tackorna med sina härliga lamm.

Anna körde Wic och ni förstår inte hur härlig känslan är när man ser sin egenskapade lilla minitik bara gå ut på ett hämt och komma så lugnt och samlat med denna grupp av får. Jag får rysningar. Visst blir hon lite snabb och så men känslan, det så oerhört viktiga KÄNSLAN finns där.

Såhär nöjd blev hon efteråt 🙂

DSC_0657

På söndagen var vi på banträning i Sörmlands VKs regi. Det var varmt och upplägget var att man skulle få gå en VP bana och få kommentarer och tips och sedan kunna få gå igen och se om man kunde tillämpa tipsen och få till en bättre runda.

Jag gick ut med en sådär känsla med Tee, vi har ju varken tränat så mycket och fram för allt inte stort. Hon och ja hade dålig känsla de sista startarna i höstas och vårt flyt saknades. Det var samma här. Stressigt, hetsigt, snabbt och flängigt. Dålig känsla och svårt att få en känsla för fåren och linjen.

Nästa runda gav jag mig f-n på att vi skulle lyckas rent ut sagt. Och tänka sig. Jag fick visserligen stoppa henne fyra gånger på utgången MEN resten var bra.

Det är svårt med henne för hon kan vara så lugn och trygg på träning och bli svår på tävling. Anna påstår att jag bromsar och styr henne mer på träning men jag har känslan att jag gör det mer på tävling. Men det kanske bara är min känsla för att jag alltid har henn ei hand på träning och känslan är helt tvärtom på tävling.

Anna körde i stort sätt en hel VP bana med Wic. De är så fina tillsammans de där två. Wic är snabb, duktig och vill göra rätt och Anna vet hur hon ska påverka henne.

 

 

 

Sparad i Blogg100-2016, Film, Jax, Vardag

Mardröm

Jag tror jag funderat för mycket kring tävlingar och lydnad på senaste tiden.. Inatt hade jag dem hemskaste av mardrömmar. Jag och Anna skulle starta ELIT, hon med Khimmie och jag med Jaxon. Samlingen var på en typisk brukshundsklubb men tävlingen skulle tydligen hållas i en gammal industrilokal.

Vi fick gå på slingrande galler gångar och skjutsa ner hundarna i konstiga backar i en varuhiss för att komma till platsliggningen. Den gick visserligen ok. Sen var det inkallning på något gammal rullande transportband. Det gick inte alls (såklart) och Jaxon kom springandes vrålande i kelpie hets och varken stannade eller la sig.. Vi hade med oss två tävlingsledare som skeptiskt uttalade sig om Jax. Khimmie kunde såklart allt.

Sen fick vi klättra ner till fria följet som skulle gå i den superhöga vegetationen som täckte hela golvet.  Khimmie var först ut och Anna fick bana väg genom allt gräs och sly men Khimmie gick som en klocka. Jag hade förhoppningar i och men att vägen redan var upptrampad men Jax var inte med mig alls. Han typ gick lojt vid min sida och gick ur position och gick och drack i en vatten pöl. Här hörde jag alla kommentarerna från tävlingsledarna om hur dåliga vi var. Jag tänkte att det var dags att bryta men ville kämpa lite till, då lade sig Jax och rullade runt i gräset och jag bröt med tårar i hela ögonen.

Känslan av totalt misslyckande var överväldigad och jag nästan ville krypa tillbaka till klubben. Jag skrek på Jax i drömmen att han var värdelös och kände mig totalt hemsk.

Jag vaknade gråtandes med en oerhörd känsla av misslyckande, försökte somna om men kunde inte skaka av mig känslan.

Var tvungen att gå lite fot med honom på promenaden i morse men han var precis som vanligt.

Sparad i Blogg100-2016, Jax, Ryggen & rehab

Systuga och smarrig mat

Efter en helt galen dag på jobbet, alltså denna fredag slår nog alla rekord… Puh… Sällan jag egentligen stressar upp mig över jobbet men idag var det lite för mycket av allt. Men tack och lov är sådana dagar sällsynta. I alla fall så hade vi flow hemåt och mötte upp mamma som kom förbi på lite käk och systyga. Två rätters med Mattias suveräna kantarell pasta som avslutning ramade in kvällen fint. Mamma tog med sig symaskinen så att vi kunde laga och fixa lite grejer som legat på hög. Bland annat fixade jag i ordning Jaxons klövjeväska som varit trasig en stund. Tanken är att han ska gå promenader med denna för att stabilisera upp hans front och kontrollera hans rörelser så att han inte kan svänga ut med sin högra bog när han går. Han ska även bli hjälpt av benmanschetter på bakbenen för att avlasta hans onda senor i hans bakre tår.
jaxon

Såhär stilig ser han ut med väska och benmanschetter, han kanske inte ser direkt överlycklig ut men är vi ute och går bryr han sig inte alls om vad han har på sig.

Sparad i Jax, Ryggen & rehab, Vardag

Den långa historien

Jaxon har under en längre period varit stel och inte riktigt tagit i ordentligt. Han har små haltat och har varit obekväm med att hoppa upp i soffan/sängen. Han fick i samband med besöket hos veterinären då det gjordes biopsier på hans rygg smärtstillande utskrivet. Han har halv vilat och bara gått promenader och stått på smärtstillande nu en period men jag kände att jag ville ha honom ordentligt genomkollad. Vi åkte såklart till Eva på Redog i Tumba, hon är suverän. Jaxon var en hjälte och hon gick igenom honom ordentligt. Hon hittade en bog som gjorde ont, ojämna hasor onda tår på båda bak. Jag hade bokat en tid direkt för röntgen en trappa upp hos Tumba veterinärklinik för att kunna utesluta skelett förändringar med artros och annat otrevligt. Vi beslutade oss för att röntga båda bogarna, båda hasorna samt ländrygg/höfter. Både jag och vet tyckte att han kunde få lite lugnande även om han är snäll att hantera för att underlätta röntgen med alla krångliga positioner. Han fick samma kombination av lugnade medel som han fick under biopsitagningen och samma dos men denna gången reagerade han helt annorlunda.

Sist blev han långsamt sömnig vandlrade omkring, lade sig till slut ner och somande lugnt. Denna gången la han sig ner direkt, somande omedelbart, jag satte mig hon honom då välter han över på sidan, krampar svagt två gånger och jag börjar direkt dubbelkolla hands puls och andning. Han andas långsamt och väldigt ytligt, känner på pulsen och är långsam och svag. KOllar slemhinnorna i munnen och han är riktigt blek, dunkar på Jax, skakar honom och kastar mig ut i korridoren och hittar veterinären och berättar han andas super dåligt. De kommer in, kollar honom och snabbt och går och hämtar syrgas. De lägger honom på syrgas och stimulerar hans reflexer. Långsamt drar han djupare andetag och börjar få tillbaka sin färg. Känslan av total hopplöshet och rädslan att förlora honom var svår att skaka av sig. Älskade Blå, man får inte skrämmas så ❤ DSC_0011

 
Jaxon fick följa mes mormor hem och sova och jag åkte för att träffa Elin och alla hennes tjejer. Promenad och träning i solen medan vi pratade ikapp! Helt underbart! Tee skötte sig helt ok, lite spänd i början av passet men efter att jag lugnade ner mina kommason och på fokus på att hon skulle gå långsammare i flankerna blir attityden och utförandet så mycket bättre. Tror att vi ska pyssla mycket med just långsamma flanker ett tag.

Väl hemma lade jag mig på soffan med en mycket trött och ganska snurrig kelpie vid min sida!

 

Sparad i Blogg100-2016, Jax, Ryggen & rehab

SandraJax

imageEn snabbvisit hos vetrinären för att ta några röntgenplåtar blev en riktigt läskig upplevelse.  Jax fick lite lugnande av en sort han fått tidigare bara att denna gången somnade han så fort och hårt att han slutade att andas och blev alldeles blek. Han fick snabbt syrgas och lite stimulans och allt gick bra men där blev jag alldeles kall och såg honom för en kort kort stund försvinna.

 

Nu är han hemma,  mår okej men är lite trött och ganska snurrig!  Längre rapport i morgon! Nu ska vi alla sova!

Sparad i Jax, Sandras funderingar, Tee, Vardag

Okastrerad hane ihop med löptik?

Tee löper, hon är väl inne på sitt 5 dygn och arg som ett bi. Jaxon är såklart intresserad med då Tee visar MYCKET tydligt vad hon anser om Kelpie-border collie valpar så då backar han snällt undan. Han äter som han ska och är precis som vanligt och jag är så tacksam för en sund hane. Han kommer att bli mer intensiv i sitt uppvaktande ju länge in i löper hon kommer men det är ju helt i sin ordning. Förra gången Tee löpte ville hon ha alla utom Jax, vi får se hur hon är detta löp.

mat

Jax har nog vad man skulle kalla låg könsdrift vilket jag är sååå tacksam för. Jag tror inte att han under sina första år i livet överhuvudtaget hade noterat att hundar kunde ha olika kön. Första gången han noterade en löptik var när Alva bodde hos oss och så var det ju meningen att det skulle bli valpar. Men även den gången var han en riktig gentleman. Hämtade leksaker och prylar åt henne, gav henne ben, pussade snällt och gjorde lekinviter i timmar. Jag har nog aldrig sett en så tålmodig tik som Alva, hon stod där snällt och stadigt och lät honom hållas. Finfina valpar blev det ju av det mötet sedan!!!bebisar

Tillbaka till löprumpan själv då. Hur är Tee när hon löper… Jo galen. I träning är hon vild, på och nästan lite väl speedad ibland. Det märks att det snurrar lite i hjärnan på henne men hon är ändå så frän att hålla på med. Hon rivstartar så att gräset flyger och hon tar med sig lera och halva gräsmattan när hon griper apporterna.

fluffiluft
Tee som unghund lika tokig nu som då 🙂

Hon är kanske lite väl hård i sina lekinviter till Jax och han ställer sig ofta vid mig som skydd. Allt som allt är hon som en tokig unghund med energi fullkomligt sprutandes ur öronen. Tills någon vill nosa på henne, då fräser bara fräser hon och lägger sig och surar. Jag begränsar fräsandet och surandet för jag tycker inte att det är något hon behöver öva på. Hon får såklart säga ifrån till Jax men då han lyssnar fint direkt så behöver hon ju inte vara mer sur. Jag tycker ibland att många tikägare låter sina tikar vara hur bitchiga som helst. Det vill jag absolut inte låta mina tikar träna på att vara. Det kommer alltid att vara samma regler som gäller här hemma. Kommunikation men inte bråk, det har fungerat hittills och vilka hundar jag än haft hemma (sedan Zorro försvann) har jag aldrig haft ett endaste slagsmål.

Sparad i Chip, Jax, Tee, Träning, Vardag

Träningsabstines och unghundscupspanik

Den ena är halt, den andra är för liten och den sista är halvgammal och halv-pensionerad.. Inga tävlingar att träna till gör att jag har svårt att hitta fokuset i träning.

Med Tee känns det ju som om det långsamt långsamt börjar gå åt rått håll men jag tänker inte ropa hej fören vi är i mål. Redog Stefan ska få känna igenom henne och vi ska gemensamt med Eva lägga upp en plan för hur hon ska komma tillbaka starkare och snabbare än någonsin.

Idag var hon på sin näst sista laserbehandling och Eva tyckte att hon kändes bra!! Vi går på Redog i Tumba, hos suveräna hundfysioterapeuten Eva Lundström Giertz. Jag kan varmt rekommendera henne – suveränt bemötande och riktigt proffsigt!

DSC_0346

En del av mig har unghundscupspanik, och den delen av mig tycker att hon måste snabbt som attan bli bra så att vi kan hetsträna för att kunna ge oss ut och tävla i morgon. Den andra (lite klokare) delen av mig inser att jag inte kan tänka så med en hund som i dagsläget inte kan gå 20 min i koppel utan att bli halt och att jag ska SLUTA fokusera på en liten tävling (liten och liten men ändå). Den delen säger att jag ska tänka på att Tee minsann ska hålla ett helt liv och inte bara för stunden. Därför tittar jag bara några gånger (om dagen) listan på vilka tävlingar som finns kvar att tävla innan kvalperioden går ut.

Plats 30 på kvallistan där 40 hundar kommer till start är inte alls något säkert utgångsläge och verkligen långt ifrån av vad jag skulle vilja att vi låg. Men men.. Vad är en bal på slottet.. Att kvala till unghundscupen med sin första egenuppfödda tik och sen inte kunna starta är ju endast bittert. Hon är ju fortfarande en grym liten hund!

DSC_0350

Jaxon får gå långa solo promenader och träna lite ibland. När jag och Tee tränade inför klass III fick han pyssla med lite elitmoment. Tänkte att jag kund träna på att lära in dem. Elit-rutan och apporteringsdirigeringen gick på typ 20 minuter.

DSC_0353

Det vore så roligt att tävla honom i någonting och då kom jag och tänka på brukset. Varför inte liksom? Starta ett apellspår eller rapport kanske, han kan ju alla specialmoment bortsett från framförgåendet. Kan jag lära honom apporteringsdirigeringen på en kvart ska vi nog kunna fixa i ordning ett framförgående. Vi får se, det vore galet kul!

Chippen då. Jo vi tränar på. Jag har min alldeles egna liten princip som säger ”Inte allt för mycket lydnadsträning innan valpen tänt på får”. Jag har följt min princip alla mina tidigare valpar och jag har fått den till att både bli fina koncentrerade vallhundar samt roliga lydnadshundar och tänker därför göra samma sak med Chippen. Men lite har vi allt tränat, positioner, hålla fast, sitt stanna kvar, ordförståelse, tass, slalom och lite annat skoj. Gav mig på att lära honom stå (under march) i tisdags och han fattar galet snabbt.

DSC_0347

DSC_0348

DSC_0345

Med en hund med sådan oerhörd koncentration och som är så naturligt följsam känns det ännu viktigare att han tänder ordentligt på får innan vi går vidare i träningen. Just smyger på det mesta, Tee, Jax, mig, fåglar och hör och häpna igår smög han på en snigel så han känns väldigt redo.. De ska bli väldigt spännande att se!

DSC_0406 DSC_0418 DSC_0828

Mini-vallhunden Tee 4 månader