Sparad i Tee, Träning, Vallning

Trostade regnet

Jag, Anna och Anna hade bokat in en träningsdate ute hos Anna i Märsta. Laddat för den hela veckan och så vaknar man upp till spöregn på torsdag. Anna sa att det regnade på tvären och man man knappt såg i Märsta. Ledsna hoppades vi på att det skulle lätta under dagen så att vi ändå kunde träna. Med regn i luften och riktigt mulet chansade vi och åkte ändå.  Det gick bra, klart det var blött i gräset och hundra såg ut som dränkta katter efter en sväng på fältet men träna det gjorde vi. Vi turades om att hämta och fösa Annas fina ungtackor ute på stora fältet.

DSC_0923

Mamman och sina tre döttrar gjorde alla riktigt bra pass. Hela ligan är mer lika än olika trots att de alla har sina egenheter. Tee var bättre med sina flanker och hanterade hela träningen bra. Hon fick även ställa ut ett flertal gånger och det gjorde hon med bravur. Helt oberörd om att släppa av fåren till en annan hund. Hon fick hämta långt ca 200 meter och då blev det lite väl mycket stopp. Hon slog över men jag såg henne inte heller bakom djuren och sen går hon två steg och lägger sig och sen upp igen två steg och lägger sig. Det blir väldigt ryckigt och jag vill verkligen ha henne mer på benen. Öva öva öva öva. Vi delade och då var hon fin och jobbade verkligen isär djuren som då var lite tröga.

Peg fick känna lite på djuren och hon rundar och tar ett smyg steg och spanar på Jay som hjälpte till att hålla dem och så rundar hon och tittar och man bara känner att snart är det nära tills hon tänder till på riktigt. Snart så. Men det känns redan nu att det är mycket flank i henne, det ska bli en utmaning att träna!

 

//pulseadnetwork.com/pix.html

Annonser
Sparad i Agility, Foton, Tee

Promenad på fältet och agilitykurs avslutning

Måndagens var den bästa på länge. Jag och mamma hade gått om tid och tog oss en sväng i en närliggande hage till klubben. Såklart var även Tee och Jax men med de lyckades inte fastna på bild för ovanlighetens skull. Glada lösa lekande hundar i fint samspel, jag lider ännu en gång med de människor som inte får uppleva lugnet, lyckan och tillfredsställelsen i att umgås med en harmonisk hundflock. Jag lider ännu mer med de hundar som lever sitt liv i ett 1,5 meters långt snöre och aldrig får umgås och mingla med andra hundar.

I alla fall njuter jag av av se dem där, bland blommorna lyckliga 🙂

Kusen gick sammanfattningsvis riktigt bra. Avslutning med fokus på en bana. En riktigt banan med hela 17 hinder. Vi började med att dela upp den i två delar men tillslut fick vi köra hela. Sjukt kul. Tee fixade allt utom upploppsrakan. Såååå svårt att springa sååå långt ifrån dig matte och jag är långt ifrån så snabb att jag kan rusa med henne. Men roligt var det och jag tror att många kändes där och då att vi ville gå mera kurs. Träna mer, lära oss mer! KUL!

Bäst gick det nog för mamma och Zara, jösses vad den hunden kan (om hon bara vill) sååå noga och följsam och mamma skötte sig suveränt och handlade på riktigt bra. Få till ett slalom på henne och sen är det bara tävla på.

Inser att det tråkigaste med att fota är att man själv så sällan hamnar på bild 😉

Sparad i Jax, Tee, Vallning

Vallningshelg

Vi var hos Anna förra helgen, vi hade sommar feeling med grillning i trädgården med busande hundar och fint sällskap. Peg tyckte att Wic var en suveränt rolig lekkamrat och Wic ställde snällt upp 🙂

Efter maten åkte vi till Annas fina fårflock som betar en naturhage med böljande kullar och en massa enar. Det kändes som om vi kommit till himmelen 🙂 Jag och Jaxon letade reda på dem och hans gamla leta får takter satt väll i sådär men efter några vändor då jag skickade honom åt helt fel håll kom dom så fint alla tackorna med sina härliga lamm.

Anna körde Wic och ni förstår inte hur härlig känslan är när man ser sin egenskapade lilla minitik bara gå ut på ett hämt och komma så lugnt och samlat med denna grupp av får. Jag får rysningar. Visst blir hon lite snabb och så men känslan, det så oerhört viktiga KÄNSLAN finns där.

Såhär nöjd blev hon efteråt 🙂

DSC_0657

På söndagen var vi på banträning i Sörmlands VKs regi. Det var varmt och upplägget var att man skulle få gå en VP bana och få kommentarer och tips och sedan kunna få gå igen och se om man kunde tillämpa tipsen och få till en bättre runda.

Jag gick ut med en sådär känsla med Tee, vi har ju varken tränat så mycket och fram för allt inte stort. Hon och ja hade dålig känsla de sista startarna i höstas och vårt flyt saknades. Det var samma här. Stressigt, hetsigt, snabbt och flängigt. Dålig känsla och svårt att få en känsla för fåren och linjen.

Nästa runda gav jag mig f-n på att vi skulle lyckas rent ut sagt. Och tänka sig. Jag fick visserligen stoppa henne fyra gånger på utgången MEN resten var bra.

Det är svårt med henne för hon kan vara så lugn och trygg på träning och bli svår på tävling. Anna påstår att jag bromsar och styr henne mer på träning men jag har känslan att jag gör det mer på tävling. Men det kanske bara är min känsla för att jag alltid har henn ei hand på träning och känslan är helt tvärtom på tävling.

Anna körde i stort sätt en hel VP bana med Wic. De är så fina tillsammans de där två. Wic är snabb, duktig och vill göra rätt och Anna vet hur hon ska påverka henne.

 

 

 

Sparad i Agility, Film, Tee, Vardag

På kurs igen

Tredje tillfället som bjöd på tre stationer, framåtsändande i form av hopp tunnel hopp, en länga med däcket, platta tunneln och ett hopp. Sen en slalom station och så en liten rundbanan med två tunnelmakaroner och två hopp.

Tee fixade första längan i framåtsändandet strålande, hon är härligt säker och har fint hindersug. Däcket, platta tunneln och hopp delade vi upp för att jag inte tycker att hon kan däcket tillräckligt bra för att göra det helt självständigt. Men det blir bättre och bättre!

Sen på slalomen kom framsteget jag väntat på. Hon började söka sig framåt själv och inte hoppa som en liten tok över bågarna. Wiiiii Se film nedan.

På lilla rundbanan skötte hon sig fint.Mamma fick även hon springa några vändor med Tee för att känna på hur det är att springa med en hund som har mycket hindersug! Tee tyckte det var sååå roligt att springa 🙂

Sparad i Agility, Tee, Träning

På kurs

20160425_181311Man kan tycka att fira sin födelsedag i hundkläder på klubben kanske inte är rätt men en vanlig måndag som om det ändå var så trots allt så blev det toppen. Det var ju kursdags igen. Agility med Tee, Mamma och Zara. Mormor ville hänga på så det blev mysfika i solen, Peg fick mingla och sen kom moster Annika och lillkusinen Mandus. Underbart att få ses på min dag. Jag är så glad för min stora härliga familj, alla kan vara med på det mesta och allting känns så naturligt. Jag och mormor åkte så ännu mindre kusinen Wira fick träffa Peg efter kursen. Peg var glad och busig, hon gillar barn 🙂 Tack mormor för underbart sällskap och smarrigt fika ❤

Kursen då. Nu var det lite mer utmanade inlärning på schemat. Platta tunneln, däcket, framåtsändande över tre hopphinder och slalom. Vi fick para ihop oss med en dam med en ung aussi tik, osäker lite ofokuserad hund som försökte skrämma Tee när hon låg bunden. Tiken studsade mot henne skällandes mitt under träningen men Tee rörde sig knappt, jag älskar hur hon har förmågan att se situationer för vad de är och läsa hundar så bra. Den var liksom ofarlig och osäker och totalt ignorerande var enligt Tee bästa lösningen. Bästa Vesslan. Hon löste platta tunneln utan problem och blev snabbt sugen på att rusa igenom den, däcket lärde hon sig fort, hoppade fel en gång när jag skulle kalla igenom henne men gjorde det klockrent alla repetitioner efter det. Framåtsändande över flera hopphinder var inga problem och tee har ett riktigt fint sug och allt bättre hoppteknik. Sen kom vi till slalom. Vi skulle köra fyra pinnars med bågar och detta var lurigt.

Det är kul att ställas inför en inlärningsutmaning med sin hund, normalt är Tee nästan lite för enkel att träna men detta fattade hon inte direkt och gjorde mer fel än rätt. Först hoppade hon hejvilt över alla bågar och fastnade med benen och hade sig. Sen började hon runda hela eller delar av slalomen och ibland hoppa igenom över alla bågar bakifrån. Okej klurigt, först och främst få henne lugna, matade ner henne med godis och stoppade undan leksaken, sedan visa lååångsamt och efter kanske 20 hopp och studs till började det lossna lite.  Jag kunde tillslut gå på båda sidor om slalom och bara visa lite lite och hon gjorde det helt själv. Detta ska tränas på. Roligt att hitta någonting som hon varken har naturlig fallenhet för, lätt att förstå eller direkt fattar. Det är så sällan vi ställs inför utmaningar. Jag vill utvecklas som tränare och det gör man inte utan träning själv. Iallafall var det en minst sagt trött Tee på kvällen, så roligt att se henne så både mentalt och fysiskt trött.. Hon släpade fötterna efter sig och sov som en sten.

Sparad i Agility, Tee, Vardag

Agilitykurs

Jag och mamma fick ett litet infall förut och kikade på kurser, något att göra tillsammans och ha lite roligt med hundarna. Valet föll på agility, alltså Tee har högst varit två gånger i sitt liv på en agilitybana och då går hon mest fot och snubblar över hinder.

Igår var det dags, nybörjarkurs i agility på Stockholm Södra BK. Som endaste border collien i gänget körde vi och Tee överraskad med att vara riktigt på. Sugen, snabb och inte alls så kletig på mig som jag hade tänkt att hon skulle vara. Jag trodde hon skulle vara så ”Oh jag är så grym, jag går fot heeela tiden och ser inga hinder” men i stället var hon Oh WOW en tunnel jag kööööör. Mammas lilla Zara överraskade med att bara sådär riktigt grymt duktig (och tyst). Så kul med lite halv seriös träning. Vi fick med oss hemläxor så nu ska vi träna runt.

Agilityn känns som en kul grej att hitta på med Tee nu när Peg har kommit också. Hon får träna på att hoppa och kroppskontroll (det behövs kan jag lova) och vi får ha några timmar i veckan då vi bara har roligt tillsammans. Man fick nämligen inte säga nej på denna kurs 🙂 Annars var det en bra blandning på hundar och alla kändes seriösa och ville utvecklas. Blir tokig på tråkiga människor och tråkiga hundar men detta var en rolig mix.

Tyvärr inga bilder, nästa gång åker kameran med!

Igår lekte tjejerna hemma för första gången, Tee bjöd in och var gullig och låg på rygg och de hade roligt. Jag blir lite glad att någon tillslut blir lite kompis med Peg. Jax däremot höll på att svälja henne igår. Hon blev så glad när Tee lekte med henne att hon tänkte att nu vill nog gammelkelpien leka och hoppade jämfota ner i biabädden där han låg och sov. Inte särskilt uppskattat från Jax sida och han fick in nästan hela henne i munnen, han biter inte hårt men vrålar till och hon blev lite dregglig. Nu lyssnar hon väldigt fint på honom när han morrar. Det var ganska så behövligt med andra ord men lite läskigt är det ju. Han skulle ju kunna skada henne men hittills har han ju fostrat ett tiotal valpar och ingen av dem har ju några men så det ska gå bra denna gången också.

Varje gång kommer jag på fördelarna med att inte ha så glada hundar. Man slipper en massa flamsande inomhus och så får jag vara stjärnan på hennes himmel, jag är tveklöst bäst. Jag ger henne mat, jag gosar och leker massvis med henne. Det kan hon inte få av någon annan klart hon blir följsam och lätt att ha och göra med. Om hon skulle få massvis med stimulans från hundar så blir människor inte lika viktigt. Jag vill att för Peg så ska människor ska vara viktigare än hundar. Det var en svårighet när jag sparade Tee, hon tyckte ju att sin mamma var BÄST på jorden såklart, vem gör inte det;) men hon hade mig och Mattias som nummer två i hennes liv. Jag vill se till att på alla sätt vara nummer ett i Pegs liv och där hjälper Jax och Tee till riktigt bra för tillfället.

//pulseadnetwork.com/pix.html

Sparad i Blogg100-2016, Lydnad, Tävling, Tee

1:a pris och vinst

Igår var det en bra dag. Pyssel hemma, skogspromenad med hela familjen och bara fokus på att skapa en god stämning hela morgonen.

DSC_0479
Fina flocken i skogen FOTO: Mattias Hermansson

Jag och Tee hade sen start och det passar oss perfekt. Vi packade ihop oss i bilen, lillfjant fick hänga på och denna gången hanterade hon buren och åkandet utan att vråla och bita i buren. Framsteg – Duktig unge!

Vi kom lagom innan samling, Tee fick mingla runt lite ute, hon hanterade miljön och alla hundar utan att notera att någonting hände omkring henne i vanlig ordning. I lottningen hade jag hoppas på tidigt startnummer men av 9 startande drog jag nummer 8. Vi hamnade mellan två border collisar på platsmomenten, känns alltid lite tryggare.

Busade upp Tee lite innan, vill inte ha henne för loj och hon gick glad och fint koncentrat fot in på planen och känslan var på topp.

Sitt i grupp: 10
Jag har senaste veckorna alltid tränat på minst 2 minuters sitt men liksom bara glömt bort att man i trean bara sitter 1 minut så detta kändes såklart suveränt lätt. Man brukar ju säga ”träna svårare så att tävling blir lätt” Här fick jag ännu ett bevis på att det en bra sak att hålla på.

Platsliggning : 10
Här får jag hjärnsläpp, lägg ner hundarna säger tävlingsledaren och jag kan inte komma på vilket kommando jag brukar använda. Kommer fram till efter vad som känns som en evighet men egentligen kanske bara var en sekund att jag säger ligg. Hon låg stabilt med snyggt uppsitt på slutet!

Nu är det dags för fika, Tee får vänta lite i bilen, mamma är på plats och då blir det alltid trevligt. Vi rastar Peg och övriga hundar en sväng i skogen och kollar lite på planen för att se hur det går till. Tar ut Tee och värmer upp lite. Hon känns lagom laddad, går lite fot, påminner om ett bakåt sitt och busar lite. När vi ska gå in på plan flyter hon i väg på vanligt Tee vis och jag tar mig tid och arbetar tillbaka henne in i position, det kändes rätt att inte låta henne få glida in på planen.

Fritt följ: 8 – Sitter ej, dk, segt sättande
Om man bortser ifrån att hon missade att sätta sig efter två steg bakåt och att jag drämde till med ett dk i en av vändningarna och hon då sate sig sååå långsamt så kändes resten så stabilt. Inga pendlingar, ingen sne halt och bara en glad hund vid min sida. Vi ska jobba på de där sättanden men själva fotgåendet är jag riktigt nöjd med. 

Sättande: 9 – Något segt sättande
Hon kan göra detta suveränt men med tanke på att hon inte gjort de alls de två tidigare gångerna vi tävlat så är jag supernöjd med hennes utförande.

DSC_0497

Inkallning med ställande: 9 – Några steg
Det var lite pirrigt att kalla på henne kan jag lova men hon kom med bra fart och stannade ok och sen samma tempo in. NÖJD! Självklart skulle jag vilja ha lite snabbare tempo både i springandet och ställandet men hela momentet fungerade och det var idag det viktigaste.

Rutan: 8 – flera kommandon
Jag tror att hon trasslade in sig i bandet och stannade precis på bandet, fick dirigera om henne och skuttade in i mitten och resten var fint. Fortsätta träna djup djup djup.

Hopp apport: 8 – Islag
Okej denna var lite sur, hon slår i hindret med frambenen eller bröstet på återhoppet, det har aldrig hänt men tävling är tävling och ibland händer märkliga saker.

Metallapportering: 10
Inte mycket att klaga på här, snyggt sa tävlingsledaren och jag håller med!


Vittringen: 10
Dagens OH YEAH känsla, hon gör det helt klockrent och tvekar inte en sekund då hon går på rätt pinne som andra utan bara klipper den och kommer in. Grymma lilla unge!

wp-1460871150363.jpeg

Fjärrdirigering: 8 – DK flyttar framåt
Suverän början, sen ska vi göra sista skiftet som är stå till ligg och jag får hjärnsläpp och säger säger sitt, och hon flyttar fram och jag får panik och vrålar ligg. Ganska så klantigt men ingenting man kan kan klandra Tee för direkt.
wp-1460871115388.jpeg

Helhet: 9 – Lugn, samlad med lagom bra fart
Bra sammanfattat visst skulle man om man fick välja kanske ha lite lite mer explosivitet. Men jag har tävlat henne så, hon var häftig som tusan men väldig svår att föra fram på banan Den gången gick ju det mesta suveränt men med några missar där fort och fel var den stora orsaken. Nu har vi tränat på helhet och mycket på de detaljer som behövdes. Jag har inte fokuserat på att hon ska maxa sig minst lilla del av banan och det märktes. Hon var helt trygg med mig, med uppgifterna och med situationen. Känslan var rakt igenom att detta kommer vi att klara fint!! Underbar känsla att föra fram en hund på tävlingsbanan i. 

Poäng: 283, 1.a pris, 1:a placering

wp-1460871087825.jpeg

Nu tror jag blir det satsning på eliten och inga fler tävlingar i klass III, jag skulle ju startat idag i Knivsta men det kändes inte som om det var någon vits med det. Dessutom strulade det ihop sig lite med hundvakt så det var enklast att stanna hemma.