Hundbiografi

Hundar har varit min stora dröm och intresse så länge jag kan minnas. Jag har klippt bilder ur tidningar, läst alla böcker jag kommit över och varje år vandrat på älvsjömässan och spanat på alla hundar. När första hunden införskaffades i familjen var jag lyrisk!

Tess och Sandra

Namn: SKBV SUCH Raggen’s Röda Ros
Tilltalsnamn: Tessi, Tess
Ras: Schnauzer (fd Mellanschnauzer)

Födelsedatum: 1995-05-28

Meriter: Vi tävlade aldrig något officiellt förutom utställning men hon var grym på både, spår, lydnad och agility!

Hon var en riktigt schnauzer med alla dess egenheter. Vilken hund!  Hon var till och från ett monster, osocial, skällig, hopplös och bitvis hysterisk. Tuff, hård, genom snäll och underbart lojal. Hon var en första hund helt enkelt. Med alla hopplösa fel och brister en sån har men innerligt älskad för den hon var.

Vi åkte på läger, gick kurser och tränade det mesta tillsammans. Jag har skrattat, gråtit, vandrat och bara varit mig själv med denna hund. Jag ser tillbaka på hennes enorma viljestyrka, träningsbarhet och kapacitet som hund och tänker att om man hade fått den hunden idag, då hade hon blivit något stort!

Vila i frid du älskade underbara hund, VI ALLA SAKNAR DIG! Ta hand om Soya och Zorro!

hungrig_soyaNär man har schnauzer kommer man ganska så enkelt i kontakt med pinschrarna. I vårt fall en mycket speciell liten dvärgpinscher vid namn Mara. Hon var 6 månader och bland det häftigaste vi (jag och mamma) träffat. En sån skulle vi ha någon gång sa vi och tänka sig.. Två år senare kom dom. Sju små svarta minihundar och en blev vår.

Namn: Exigor’s Petite Pride
Tilltalsnamn: Soya
Ras: Dvärgpinscher

Födelsedatum: 2001-03-11

Meriter: Agilityklass 1: 1x Uppflyttningspinne, inofficiella 6:e plats U-SM 2005 (förare Amanda Reneby). Genomförd MH-beskrivning med 1:a på skotten

Med ett ego större än en rottis, mod större än hos en schäfer och ett överbett på nära en cm var hon en ganska speciell hund. Denna lilla jycke har minsann gjort allt. Räddning, lydnad, bruks, viltspår, agility och allt har hon bara sagt, okej vi kör.. Om det inte regnade då vill säga.. Hon sov under täcket och sprang med de stora hundarna i skogen. Hon solade tills hon fick värmeslag och inte kunde stå. Hon följde med på allt men skrek så fort mamma stannade bilen för att hon ALLTID skulle med.  Hon åkte båt som en världsvan seglare, snodde mat som den värsta labrador, stoppade gärna in halva sig själv i en stor schäferhanes mun, blev borttappad och senare upphittad hos polisen i Linköping och alla som träffat henne kommer ihåg henne.

Hon försvann alldeles för snabbt och vi saknar den tokiga lilla hunden.

Hundintresset gjorde mig till värmlänning för några år då jag valde att genomföra min gymnasieutbilning på Hundsportsgymnasiet i Forshaga, strax utanför Karlstad. Det var tre underbara år när man mer eller mindre andades hund 24 timmar om dygnet. Jag lärde mig otroligt mycket och skaffade mig vänner för livet!

Varje dag i mina tre år hade jag Zorro vid min sida. En omplacerings Pinscher som var bäst och värst på en och samma gång. Det han inte lärde mig om hund är nog inte värt att veta..

NamnSUCH NUCH NORDUCH LP1 SKBV Quebec’s Titan Turbo
Tilltalsnamn: Zorro
Ras: Pinscher (fd Mellanpinscher)

Födelsedatum: 2001-04-13

Meriter: Lydnadsdiplom i klass I, startat klass II, Godkänt Anlagsprov i viltspår, Svensk, Norsk, Finsk och Nordisk utställnings champion, 3x CACIB, BIG placerad, Genomförd MH-beskrivning med 2:a på skotten

Zorro och jag tränade nästan allt man kan träna en hund i, men satsade mest på lydnad och rapport. När vi debuterade i lydnad på Stora Stockholms mässan och vi kom tvåa var jag underbart lycklig. Han var en showdog utan dess like och vi hade många härliga stunder i ringen tillsammans. Zorro – min underbara svarta ängel, jag är så glad över att våra vägar korsades.

Zorro fick problem med sin hälsa och fick somna in 2009, tack för allting du lärt mig!

Efter Forshaga blev det Norrköping och utökning av flocken. En brun liten kelpie hane flyttade med mig och min dåvarande pojkvän och Zorran han fick flytta hem till mamma. Jag jobbade mycket intensivt på Norrköping Hundcenter och det var mest hund hela dagarna.

Namn: LPI LPII (KORAD) Cukid’s Guinness
Tilltalsnamn: Guinness
Ras: Australian Kelpie

Födelsedatum: 2006-02-20

Meriter: Lydnadsdiplom i klass I, lydnadsdiplom i  klass II, tränades både i spår och vallning. Genomfört KORNINGENS mentaldel med godkänt resultat samt skottfast. Genomförd MH-beskrivning med 1:a på skotten. Användes under flera år i praktisk jakt som drivande, stötande samt skarp eftersökshund.

Guinness var för mig en dröm som blev sann. En ”riktig” brukshund att träna och tävla med. Vi tränade som tokar, gick alla kurser vi kunde komma på och han kunde både lydnadsklass I och II som 8 månaders unghund. Allt som Guinness utvecklades märkte jag att detta inte var någon mjuk och mesig liten kelpie som man bara kunde motivera med lite godis så gjorde han allt jag bad honom om. Guinness var/är en HÅRD hund, en ”jag kan bättre själv”-hund, en trygg och mycket självsäker hund som hellre jagar och spårar än tränar lydnad hela dagarna med mig. Vi tog några diplom men jag kände ganska snabbt att detta med tävling – det hade Guinness sett igenom för länge sedan. Jag insåg att jag behövde en till hund att träna!

Guinness vandrar nu på grönare ängar där på andra sidan. Han lämnade ett enormt tomrum hos många som känt konom genom åren men mest hos Stefan där han levde sina sista år utan mig och inte minst hans alldeles egna farmor och farfar. Sov gott du underbara brunbjörn. Jag saknar dig!

Via en vän fick jag upp intresset för vallning och trots upprepade försök med Guinness på fåren insåg jag snabbt att detta inte var hans grej.. Han lugnade sig något så småningom och kunde till slut både driva och fösa (i lina) men då insåg jag snabbt att detta vill jag verkligen.

Namn: GK VALLH PR Tod
Tilltalsnamn: Beat
Ras: Border collie

Födelsedatum: 2007-02-27

Meriter: 1:a pris i lydnadsklass I, 1:a pris i lydnadsklass II, 2:a pris IK-1, startat IK-2

Sagt och gjort! En border collie skulle det bli! Och en Border Collie blev det! En liten Beat efter två skotska importer. Han var en snäll och otroligt okomplicerad valp! Vi påbörjade vår vallningskarriär med en grundkurs och på den vägen fortsatte det. Parallet med vallningen tränade jag och Beat även en hel del lydnad, han har två raka första pris i klass ett och två men efter det tog vallningen över helt! Beat är mycket, stark och har otrolig pondus mot djur. Han är snabb och rörlig och kan flytta berg om det behövs. Jag har slitit mitt hår fler än en gång över den hundens enorma vilja i vallhagen. Han har lärt mig massor men flera gånger har jag önskat mig en lättare hund fram för allt på tävling då han på fyra lättflyttade får lätt blir ”för MYCKET”..

Beat som nu faktiskt heter Tod lever nu sitt liv i Norge, som en riktig vallhund i en flock border collies där han arbetar och tränas för tävling! Jag får rapporter om att han sköter sig och jag är glad att han får leva det liv han mår bäst av helt enkelt! Många gånger saknar jag honom vid min sida, men ibland funkar det bara inte. Älskade finaste Beaten, en vacker dag ses vi igen. Då ska vi springa tillsammans du och jag!

I de kretsar vi umgicks i gick det inte att låta bli att få träffa några Working Kelpisar och passande nog skulle det så småning om födas små valpar och jag kunde såklart inte låta bli. Efter att ha träffat valparna massor och jag mer eller mindre hade bestämt mig för en svart tik kom jag hem med en blå hane. Men det har jag aldrig ångtat!

NamnGK VALLH PR Veam’s Balder
Tilltalsnamn: Jax, Jaxon
Ras: Australian Stock Dog /Working Kelpie

Födelsedatum: 2008-05-03

Meriter: 1:a pris i lydnadsklass I, 1:a pris i lydnadsklass II, 1:a pris IK-1, 4:a Working Kelpie mästerskapet bonnhundsklass

Jaxon kom som en virvelvind in i mitt liv. Han kom till mig i en period när jag var mycket själv och han blev verkligen bara min hund. Han har totalt hopplös som valp, överallt, aldrig tyst, sprang, skrek, hoppade och vallade ALLT som fanns. 14 veckor gammal tände han på får och sedan den dagen har han vallat fantastiskt!

Han är numera hunden med stort H, min följeslagare, min livskamrat, jag hoppas på många underbara år tillsammans.

Efter lite flytt fram och tillbaka i mitt liv var jag tillbaka i Norrköping på alldels egna ben denna gången. Nu avlöpte ett period när det var mycket unghundar som passerade genom mina händer för att socialiseras, formas och tränas..

Först ut var Sticks aka Veam’s Stick, en halvsyster till Jax som än i dag är mer vild än tam. Hon var bara hos mig en kortare period men lärde mig det finns hundar hala som ålar, mer envisa än åsnor och som har mer energi än en livs levande duracell kanin.

Efter henne fick jag äran att ta hand om hennes bror, den svarta lilla panterlika hund som gick under namnet Gadd (Veam’s Gadd). En riktigt härlig liten pojke med ett hjärta av guld, snällare hund får man leta länge efter tror jag! Jag han och Jax spenderade många nätter vandrandes genom ett öde Norrköping!

Efter kelpisarna var det dags för en border collie, denna gången av halvbror till Beat. Lilla GK VALLh PR Veam’s Jive ”Los” kom att flytta in till oss i Norrköping. En ängla lik långbent slygel som inte visste någonting om livet. Vi gjorde massvis med tokigheter tillsammans och han fick verkligen hänga med på det mesta.. Idag är han en trygg, lugn hund men även en helt fantaskisk vallhund! Underbara Los vad jag saknar dig ibland. Jag fick äran att hösten 2011 gå ett vallhundsprov med honom som vi klarade med bravur! Kändes som en fint slut på vår resa tillsammans..

Detta är den unghund som fastnat starkast hos mig, den som det var allra svårast att släppa taget om.  Finaste härligaste Los, vi hade kunnat göra underverk du och jag! Los bor numera på en gård där han får valla kossor. Jag får ofta rapporter om att han sköter sig och att hans nya ägare är så glada och tycker om honom så mycket!

Efter var det dags för något eget. Vad kan bli mer eget än en valp efter Jax.. Sagt och gjort. Hem kom hon. VanPelt’s Lana ”Ness”.. En odjur på fyra ben, monsterungen var nästan det enda namnet hon gick under, döpt efter sjöodjuret i Loch Ness altså Nessie.. For fram som en virvelvind, bet, hoppade och skrek och skällde (hon visar här STORA likheter med sin far som valp men att ha valp på landet och valp i stan är två helt olika saker). Vi stog ut i några veckor men sen fick hon bli hundgårdshund på landet för att coola ner sig lite. Detta fungerade fint och hon tände på djur och vi började valla lite då och då.

I samband med att jag fick mitt jobb ändrades mycket i mitt liv och tiden räkte inte riktigt till till lilla fröken blånäsa. Jag funderade fram och tillbaka på hur jag skulle göra och då kommer Elin som en räddande ängel. Flytta fick hon, storstadstjej blev hon men nu lever hon med Elin, Seyhan, storasyster spaniel i ett alldeles iget hus med alldeles egna får. Ingen kunde ha det bättre! Tack Elin för det jobbet du lägger ner på denna underbart envisa lilla fröken!

Tillbaka till att bara ha en hund. En Jax.. Det gick ett tag sen kände jag att det nog var dags att ta hand om någon liten slyngel igen.. Då kom det en Veam’s Pink ”Ted”. En hel-lillebror till Beat. Söt som socker och snäll! Ställde aldrig till det och var en ängel att ha med sig! Han fick i vanlig ordning åka tåg, vara i Stockholm, åka på vallhundssemester och gå i stan! Ted lämnades tillbaka efter träning och lever nu livet på en gård med får och hönor.

Fick känslan av att om jag inte skaffar en egen hund, som är min, alltså bara min så kommer jag hålla på så här i resten av mitt liv. Nu har jag tid och tålamod kvar för en valp..

Så…. På´t igen! En riktigt egen hund, efter min favorittik på denna jord med faderslinjer som jag känner till bättre än bäst, det kan inte gå fel! En kombination som funnits i tanken två år innan den ens kom till! Min (KPY Min) är ALLT man kan drömma om i en tik, Spot (Veam’s Step alltså helbror till Los och halvbror till Beat) är en riktigt läcker hund man aldrig glömmer om man träffat honom! GK VALLH PR Kelliegårdens Khim blev till slut den lilla damens namn. Maken till jobbig unghund får man nog leta länge efter men som man säger.. Trägen vinner!

t9

Khim var på många sätt hunden jag drömt om. Lättränad, klok, snabb och rolig, snäll, enkel med ändå med ett bra tryck under tassarna. En riktigt bra tik helt enkelt. När man har en riktigt bra tik och man hela sitt liv har fantiserat och drömt och önskat och bara längtat efter att å föda upp hundar var inte valet så svårt. Självklart skulle världens bästa Khimmie få bli mamma.

Jag funderade massor kring valet av hane men till slut för det på Anna Edboms fina Jay från Navalls kennel. Efter en evighetslång väntat på exakt nio veckor föddes sex små underverk hemma i köket en förmiddag i maj. Det är helt omöjligt att uppfylla sin dröm om att ta valpar utan att spara något själv därför fick såklart lilla Tee stanna. DSC_0485Hon var en ganska tokig valp som tände tidigt på får och visade sig vara något alldeles extra. Rent träningsmässigt passade hon mig som handen i handsken och roligare hund att leva med har jag hittills inte haft.

Att träna tre hundar är tufft och passade nog behövde Anna en till hund till sina får. Hon fick då låna Khimmie och träna henne lite. Deras träning gick toppenbra och de trivdes verkligen ihop så enklast för alla blev att hon fick stanna där.

Det blev en toppenbra lösning för alla och jag kunde inte vara mer nöjd över Tee valpen jag valde att spara och hur otroligt bra det gått för Anna och Khimmie.

Nu väntar en tid med storsatsning på min lilla stjärna men i och med att kenneln har startats går man alltid och funderar på vad som ska hända i framtiden.

Kennelns andra kull föddes i februari 2015 hela fem hanar och två tikar. Även fast det egentligen inte var meningen kunden vi inte låta bli att spara en hane. Keengreens DSC_2433Iron som vi valde att kalla Chip utmärkte sig som en glad, mittemellan valp med mycket humör. När han kom hem till oss var han den snällast valp jag haft. Mer vild än tam i vardagen men så genuint snäll. Helt suverän i all form av träning, en orädd och trygg individ som charmade de flesta han träffade. Tyvärr visade det sig att han saknade en testikel. Min dröm om min suveräna lilla smidiga superduktiga hane som jag ville visa upp för världen och senare om allting stämde erbjuda som avelshund gick om intet. Jag fick en förfrågan från Tina, Ute och Nicoline på Vilson detect som har Tee’s bror om jag hade/visste någon hund som kunde duga som sökhund i deras team. Jag velade länge men tillslut fick de prova honom och allting fungerade perfekt.

Jag saknar min underbara lille kille men då de är så nöjda med honom och han har det toppenbra kunde det inte blivit bättre.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s